Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR R 11)1.)AR ULF SUCKAR. 15
»Svär då inte så förskräckligt!» Doktorn blef
nervös; han kunde också svära någon gång,
men det var på skämt i ett gladt lag, när han
var vid mycket godt humör.
»Never mind .. . hvad ska man göra . .. det
är alltid någon tröst att få ladda ur sig en smula
... hvad är det då egentligen för farligt att
svära i herrsällskap, kan du säga mig det?»
»Ingenting farligt.. . men det är så retsamt,
när man talar om allvarsamma saker ... hur
är din syster i sitt sätt emot dig?» frågade han.
»Mot mig. .. jo, det ska du få höra . . . det
första hon sade till mig, när jag kom hem i
går, var ’Edvard, låt oss tacka och lofva
Herren, som tagit pappa till sig’». Han uttalade
Signes ord med en förställd mjäkig och pipig
ton.
Doktorn, som blef obehagligt berörd, vred
sig hastigt på stolen och kastade en ursinnig
blick på Edvard för att visa, att han ogillade
detta sätt att citera Signe.
»Jag hade inte hjärta att be henne hålla mun
.. . jag såg ju, att hon var sjuk . . . själssjuk. . .
ögonen stodo i hufvudet på henne .. . jag
försäkrar dig, att hon såg så konstig ut. . . så
idiotisk ut, så jag blef rädd.»
Edvard gick fram till fönstret, där han ställde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
