Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
den gamla harpan ... så det är egentligen
konstigt, att hon inte har blifvit gift.»
Edvard gick af och an på golfvet med
hårda, trampande steg och argade upp sig med
att tänka på hennes inflytande öfver Signe.
»Det är som jag alltid har sagt, att det kan
inte själfva fan förstå sig på så kallade fina
fruntimmer .. . bäst man inte vet ordet af, råka de
i baklås ... man vet hvarken ut eller in med
dem, så krångliga och trassliga äro de. .. det
är en hällskottes sort!»
Han småhvisslade, tog längre och längre steg,
tills han tvärstannade framför fönstret.
»Tänk om Signe också skall bli ogift och
kollrig hela sitt lif?»
Det kom åter igen en dallring i öfverläppen.
Han var inte fri från samvetskval. En riktigt
snäll bror hade han inte varit — tänk om hon
haft mer förtroende, mer kärlek till honom —
och om han bara hade kunnat komma hem
strax, så hade kanske hela det här eländet
aldrig händtl Men nu var det för sent — det
var förbi med alltihop.
Han skulle haft lust att gå ut och ta sig en
riktig långtoddy, så ledsen och förtviflad var
han — men det passade sig förstås inte. I
stället frågade han, om inte doktorn ville följa
Märta Bolie II. j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
