Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
veka temperament, hennes till ytterlighet
sensitiva väsen.
I ständig slitning mellan hvad hon ville och
hvad hon förmådde blef hon trött och matt.
Den vämjeliga, inbitna lukten af allehanda
antiseptiska saker, blandad med all sjuklig stank,
äcklade henne oaflåtligt och tog, likasom äfven
nattvaket, mer ock mer på de svaga krafterna.
Sorgen öfver att icke få de efterlängtade or
den — icke en rad — från den älskade, satt
som en hvass tagg i hjärtat, värkte och stack
både natt och dag. Men hon tröttnade icke
att bedja och åter bedja för honom och var
oryggligt viss om att en gång blifva bönhörd,
fastän Herren ännu lät det dröja.
Emellertid blef hon klenare med hvar dag.
Det var tydligt, att hennes krafter ej längre
stodo bi, och man beslöt, att hon skulle hvila
en tid på landet hos sin farmor på Höögsborg.
Förgäfves beredde gamla friherrinnan sin kära
lilla Signe all den trefnad hon kunde hitta på»
all den bekvämlighet och njutning hon kunde
tänka ut. Intet gjorde henne glad, intet
tycktes stärka henne. Efter en kort tid insjuknade
hon i en allvarsam nervfeber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
