Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
skulle Signe bli frisk och stark i den rena
barrluften — här skulle hon få näring för allt, som
var sundt inom henne. Alla sjukliga tankar
skulle falla bort bit för bit och försvinna. Och
hvem vet, kanske skulle de en dag befinnas
o o °
stående på samma grund! Åtminstone skulle
inte han tröttna att upplysa henne.
Hans blinda lit till sanningens egen förmåga
att vinna och öfvervinna, bortsopade alla
tvif-vel. Det fanns inte rum för annat än glädje i
hans sinne.
Ett oemotståndligt behof att meddela sig med
en lefvande varelse vaknade inom honom. Han
lockade på sin hund, fattade hans framtassar,
dansade och snurrade rundt med honom gång
på gång. »Ja, Lappo, är det inte roligt, hvasa
. .. är det inte roligt?»
Hunden morrade belåtet och lekte, att han
ville bita sin herre, men denne stack in
handen i hans öppna gap, ruskade vänskapligt
hans underkäke, släppte honom med en sväng
ifrån sig, slog ihop händerna med en smäll
framför nosen på honom och tog honom igen
på samma sätt. »Säg, Lappo, är det inte
roligt kanske?»
Hunden lade sig ned midt framför sin
husbonde, klippte med sina spetsiga öron, tittade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
