Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
fullt, han kunde inte med själfva släktet, själfva
arten, hur mycket han än bemödade sig att
hos sig utrota denna fördom, denna
orättfärdighet.
För att icke visa sin hustru misstillit, för
hvilket han skämdes, började han genast
tala om något annat — alldeles som skulle
prästens långa besök i hans frånvaro varit den
naturligaste och likgiltigaste sak i världen.
Så beskref han sin besvärliga färd öfver
myrar och kärr, allt under det han med
glupande aptit intog sin middag.
»Hvarken rädd eller ömtålig till hälsan
får en läkare vara, som skall bo häruppe. . .
det är dä visst och sannt. Vi rodde i dag
öfver en sjö i en båt, som var så rutten, att
den nästan var sjunkfärdig, innan vi nådde
andra stranden. Den läckte så hiskeligt, att
vattnet strilade in . . . jag öste med båda händer . . .
hatten i den ena, öskaret i den andra handen . . .
och karlen rodde så det knakade i armarne.
Det gick genom nålsögat. . . hade en åra
brustit, hade vi väl båda gått till botten!»
Signe åhörde med bäfvan beskrifningen.
— Tänk om Charlie drunknat — om hon
aldrig mer fått se honom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
