Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
vara ond på honom I Det var ju alltför
barockt! Nej, gärna skulle han få sjunga
duetter med Signe! Och inte skulle det pina
honom att höra prästen läsa poesi i nasalton
heller! Nej då, visst inte, bara han snart kom
hem och kunde riktigt visa Signe, hur
gränslöst han älskade henne, och hur gärna han
ville, att hon skulle få erfara glädje i lifvet!
Nu vek han om hörnet vid kyrkan och såg
det varma, röda skenet från lampan i förmaket
i det kära lilla hemmet. Fortare och fortare
ilade han fram, allt mer varm och upplifvad.
Det lyste så stilla och vänligt mot honom
från fönsterna i breda, lugna ljusvägar på den
hvita snön inne på gården och fyllde hjärtat
med ömma känslor.
Nedanför trappan löste han i hast af sig
skidorna. Med ett språng flög han öfver
trappstegen på den lilla farstukvisten, ryckte upp
porten och sprang in i förmaket.
Där satt Signe ensam vid lampan med
röd-gråtna ögon och virkade på en liten barntröja
Han kastade sig på knä, kysste hennes
händer, kysste den lilla tröjan och var utom
sig af innerlig glädje.
Signe knäppte upp hans päls, smekte hans
kind, men såg allt utom glad ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
