Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Länet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
18 LÄNET.
Kungsnorrbysjön (65 m.) i Bobergs och Gullbergs härad. Har i all¬
mänhet ringa djup, vadan den icke kan begagnas till sjöfart.
Glan (21 m.), berör socknarna ö. Eneby, Borg, Kullerstad, Yånga och
Risinge.
Av övriga sjöar märkas Annsjön, Avern, Dovern, Fläten, Fölingarna,
Hövern, Kisasjön (fig. 10), Lyran, Lövsjön, östra och Västra Lägern,
Marsjön, Nävsjön, Ormlången, Regnaren, Ring, Stråken, Svängbogen, Stor¬
sjön, Teden, Tjuttensjöarna, Tisnaren (med nyanlagd kanal), Vien, örn m. fl.
Östersjöns skärgård går längs kuststräckan med sina fjärdar vid Öster¬
sjön samt har de yttersta skären nära 1 mil från fastlandets yttersta punkt.
lO. Kisasjön.
De största öarna äro Arkö och Gränsö, den förstnämnda skild från fast¬
landet endast genom ett sund. Längst i söder är fyrplatsen Häradsskär.
Goda segelleder och naturliga hamnar finnas (fig. 11). Till Östersjön
utrinner allt Östergötlands vatten.
Bergarterna. Bergen höra mest till urformationen med granit och
gnejs men har även en till övergångsformationen hörande bildning av
sandsten, kalksten och alunskiffer. De senare återfinnas förnämligast
på västra delen av östgötaslätten, söder om Motala ström. De uråldriga
bergarterna höra till den andra delen av landskapet. Rödaktig, grov¬
kornig granit förekommer mest i den södra och sydvästra delen, rödgrå
gnejs mest i den nordvästra och norra delen. Urkalken är ymnigast i
Kolmården och är ofta grönaktig av mineralet serpentin. Detta slag
har bearbetats vid det s. k. marmorbruket. Silurisk eller övergångs-
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
