Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsbygden - Bankekinds härad - 8. Örtomta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖRTOMTA SOCKEN. 161
behåll. Vid W:3 död bibehölls egendomen av hans änka (f 1766) och tillföll där¬
efter sonen Johan Maurits Baner, som avled härstädes redan 1767. Ägdes därefter
av dennes ’son majoren Svante Banér (f härst. 1817), vidare av dennes son
Svante Banér, som 1834 sålde egendomen till sin yngre broder Joh. Gust. Eskil
Banér, som åter 1880 försålde egendomen till nuvarande ägaren, led. av riks¬
dagen, f. d. kaptenen Filip Klingspor.
Om Ekenäs finnas många sägner, de flesta dock från senare tider.
I förstugan till slottet hänger ett i olja måladt porträtt, som bevarar minnet
av en gammal hönsgumma, vilken enligt sägen på ett eller annat sätt skall hava
räddat slottet från eld och brand.
Wellingk förvarade här i slottets källarvalv en del av sina viktigare papper.
Genom sin fogde Bolius skall han, sages det, hava låtit sänka desamma, förva¬
rade i en järnkista, i sjön Teden, hellre än att låta dem komma i hans mot¬
ståndares händer. En annan sägen berättar, att W. skall, sedan han blivit
fängslad, hava låtit inmura sina dyrbarheter i ett ännu härstädes befintligt käl¬
larvalv, med hotelse att något olyckligt skulle ske den, som vågade öppna det¬
samma. År 1805 lät dåvarande ägaren bryta upp valvet, vilket då endast be¬
fanns vara en överbyggnad över en uppskjutande spets av den klippa, på vilken
slottet är byggdt. Strax därefter utbröt emellertid tyfus vid egendomen, ditförd
av en vandrande gesäll, och egendomligt nog kom en olycka verkligen att
hända i förening med valvets uppbrytande. Ägarens dåvarande enda sjutton¬
åriga dotter Hedvig Ulrika avled nämligen kort därefter i nämnda sjukdom.
Djupt inne i ett av slottets källarvalv finnes en håla, kallad »Nisses håla».
Ännu i dag berättas, att en vallherde vid namn Nils under förra århundradet
här skall hava blivit innestängd, samt att man slutligen låtit honom dö här¬
städes av hunger. Enligt sägen skulle det varit fogden Bolius, som låtit honom
förgås, av rädsla att gossen skulle berätta för någon, att nyssnämnda järnkista
blivit nedsänkt i sjön Teden, vid vilket göromål Nils skall hava varit Bolius
behjälplig.1
En sägen från äldre tider förmäler, att en jätte skall hava slagit huvudet i
ett av de i parken belägna bergen, varav ännu i dag en röd fläck synes(!).
Nuvarande slottet är under åren 1630—40 uppfördt av landshövdingen och
lagmannen Peder Banér. En sägen förmäler, att de trenne vapenbröderna, fält¬
marskalken Robert Douglas, fältmarskalken Axel Gustafsson Lillie och lands¬
hövdingen Peder Banér under sina yngre år ingått ett vad, att var och en på sitt
håll utföra det djärvaste byggnadsföretag. Enligt sägen tillerkändes priset Peder
Banér. Genom det djärva i slottets byggnadsplan, förlagdt som det är ytterst på
en klippbrant, samt genom dess byggnadsstil förövrigt torde man kunna anse
detsamma såsom Östergötlands mest storartade och mest anslående herresäte till
det yttre. Slottet är försedt med trenne torn, benämnda sjö-, gårds- och klock¬
tornen. Tornspirorna äro uppbyggda av riksjägmästaren Klas Banér. Det syd¬
västra tornet eller sjötornet, vars fot före sjösänkningen nåddes av sjön Tedens
vågor, har en höjd av över 42 meter. Det på andra sidan av slottet belägna
klocktornet har en höjd av 34 meter. Midtel- eller gårdstornets höjd är omkring
31 meter, allt beräknadt från bottendjupet av grundmurarna. I sistnämnda tom
äro portarna till slottet. Spirorna äro i samma jämnhöjd med varandra, och
tornens olika höjd beror endast på bergets olika sluttningar. Slottet innehåller
förövrigt tvenne höga våningar, förutom källarvåningarna, som närmast sjön äro
tre och i själva sjötornet fyra. Då den siste ägaren av Banérska släkten emottog
godset, var slottet icke obetydligt förfallet, lämnadt, såsom det varit, utan att någon
känd reparation skett under ett och ett fjärdedels århundrade. Wellingk var
1 Det, som fanns övrigt av äldre familjehandlingar, överlämnade på 1850-talet dåv. äga¬
ren Eskil Banér som gåva till sin kusin Karl Fr. Ridderstad och förvaras i dennes i före¬
gående not omnämnda manuskriptsamling.
11—152493. Ridderstad, Östergötland. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
