Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsbygden - Bobergs härad - 8. Vallerstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 BOBERGS HÄRAD.
mästare. Som ryttare tjänade han för Hassla, där alla efterträdare
enligt hans önskan skulle bära hans namn. Detta skulle fortgått, ända
till dess den siste grenadjären antogs, som erhöll namnet Hall. Så be¬
rättas det i bygden. — Avst. till Skänninge är 5 km.
Den gamla kyrkan var dels av gråsten, dels av huggen kalksten.
Ny predikstol, med de 4 evangelisternas bilder målade, uppsattes 1693.
Orgelverket om 7 st. var byggdt av Björling men fullbordades av Lager¬
gren 1746. I denna kyrka funnos 4 epitafier, det äldsta från 1625 men
i övrigt med redan i början av 1800-talet oläslig inskrift. De andra
voro över kyrkoh. Dan. Israelsson Salander (f 1700) och hans maka Abi-
gael Röding, Kristina Johansd:r Holm, som var gift först med Joh.
Vallerius (f 1653) och sedan med Joh. Laurenius (f 1672), båda kyrko¬
herdar här, samt över prosten Petrus Rosinius (f 1734). Detta sist¬
nämnda epitafium framställde i bildhuggeriarbete en likkista, å vilken
en präst var sittande, omgiven av två änglar, som över prästens huvud
höllo en lagerkrans. Överst stod döden med sin lie. Prästen fram¬
ställdes med grått hår, svarta ögon och blått skägg. Här fanns även
porträtt av kornetten Johan Hansson Vallerstedt (f 1710). Härifrån om¬
talas därjämte två gravstenar, den ena över kyrkoh. bär Olaus Håkans¬
son Skenningensis (f 1625) och den andra över smeden Anders Nilsson,
vars son Peder blev generalmajor, krigsråd och adlad med namnet Linde-
roth (f 1673). Djå denna kyrka nedtogs, säges det, höll murbruket fo¬
garna tillsammans, under det stenarna gingo sönder.
Av fornlämningar omtalas en länge förkommen runsten, förr i sakri-
stiemuren eller kyrkoporten. Inskriften anvisade enl. äldre uppgift, att
Holve gjorde detta minnesmärke efter farbrodern Jarl och brodern Askil.
Stenen förkom vid nya kyrkans uppförande. Av folk, som voro med
vid nämnda nybyggnad, har uppgivits, att stenen blivit använd som
bindesten över s. kyrkodörren. En åttondelsmil no. om kyrkan sträcker
sig i n. och s. en bred ås, kallad Lundsbaeke, å vilken finnes en mängd
större rundlar, stensatta griftkullar, randvårdare och stenstoder. Vid
grävningar har man funnit lerkrukor och stenredskap. Från nämnda
ås ser man förutom Linköpings domkyrka 16 å 18 andra kyrkor även¬
som Omberg. »Lundsgnbbem och hans fru äro tvenne rå, som enligt
folktron här emellanåt låta se och höra av sig. Stensättningar finnas
även på den s. b. Korsbacken nära Hassla by, å den s. k. Lindekullen
nära Narveryd, vid Götevi och Häljorp m. fi. Under 1400-talet fanns
här ett S:t Larsgille, och från 1448 finnes ett pergamentbrev, enligt
vilket nämnda gille ämnade bygga sig en gillestuga, varjämte gilles¬
bröderna göras delaktiga av alla Skänninge nunnors goda gärningar,
varemot varje gillesbroder åtager sig att årligen till klostet lämna ett
lass timmer. — Under pesten från november 1710 till februari 1712 dogo
här 60 personer.
Folkmängden var på 1750-talet: 560, 1790: 597. 1850: 796, 1870: 863,
1910: 680 och 1914: 670. — Kassor år 1910: kyrkok. kr. 1,294: 46, fattigk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
