Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsbygden - Dals härad - 8. Örberga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
318 DALS HÄRAD.
Till en del skall den varit gömd under en pelare. Förmodligen har
den förkommit, då golvet brädbelades. En sedan länge omtalad run¬
sten i Dals härad, onämnd socken, omnämnes här. Den har blivit kal¬
lad »Järmstastenen» och skall enl. äldre uppgift haft en inskrift, som
blivit uttydd: Ture satte denna sten efter
sin broder Asgut o. s. v. Kullar och sten-
sättningar finnas å prästgårdens ägor, å
Örberga »djupkullebacke», Örberga väster¬
gård, norr om Luckerstad, Mörby och å
Kristberga betesbacke.
Om det ovan omnämnda jättebenet har
K. F. Nordenskjöld upptecknat följande
sägen: /En trollpacka hade gjort en utflykt
från Omberg och överraskades av åskväder,
under vilket hon — i form av ett nystan —
skyndsamt ville begiva sig åter till berget.
Då hon emellertid icke kunde hinna undan
de henne eftersättande blixtarna (»åskvig-
garna»), sökte hon tillflykt i ett torp vid
namn »Stubbet», å Arneberga gårds ägor.
Uti samma torp var hustrun sysselsatt med
att i stugan klippa får, under vilket arbete
hon lagt saxen ifrån sig på tröskeln. När
trollpackan kom till den öppna dörren,
kunde hon för saxens skull icke komma in
genom den utan måste vända om och flydde
åter ut men upphanns strax nedanför vid
en grind, som därav än i dag kallas »kläms¬
grind», av den efterjagande åskan och blev
ihjälslagen. Hennes skelett togs tillvara,
och av detsamma förvarades ovannämnda
hennes revben, sedan likväl förut en bonde
avslagit ett så stort stycke, som han be¬
hövde till en selbåge. Hennes grav vid
Klämsgrind utmärkes än i dag av tre i
triangelform stående kullriga stenar. — Av
anteckningar i kyrkoböckerna märkes, att
från böljan av 1750 var en ovanligt
mild väderlek utan frost eller minsta snö, men förfärliga stormar
kullkastade träd och gärdesgårdar. Mot slutet av februari lövades bus¬
karna och grönt började att skjuta upp. Den l:a maj böljade rågaxen
att komma fram. Ar 1772 års vinter var så skarp att många fröso
ihjäl. Det snöade och yrade dagligen, så att vägröjning var omöjlig.
Denna vinter varade från d. 6 jan. till d. 16 april. År 1778 var i okt., nov. och
dec. så stark storm, att tredjedelen av ortens träd upprycktes med rötterna.
fe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
