Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsbygden - Finspånga läns härad - 1. Godegård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINSPÅNG A LÄNS HÄRAD.
332
hult, Rådåsa, Stapelgård, Fnasby, Bredhult, Äspe och Börstorp, tillsammans
12 V4 mantal. Godsets hela ägovälde var 9,990 tunnland, varav åar och sjöar
omkring 520 tunnl., mossar och kärr omkring 700 tunnl., skog omkr. 4,000
tunnl., äng och hagmark 3,000 tunnl. samt åker omkring 600 tunnl. samt
resten tomter och vägar, vartill G. sedermera ytterligare inköpte några gårdar.
Direktören Andreas Grill blev ägare av Anderstorp, Jakobshyttan, Torstebacka,
Norrgården, Lindhult, Tjälltorp med såg och Axhultatorp tillsammans 4 V4 man¬
tal med en areal av 5,140 tunnland jämte Mariedams gods i Lerbäck. Han
tillköpte senare Hälla gästgivaregård, Sörby, Bondlyckan, Torp med kvarn och
Äspe såg, tillsammans 2 Vs mantal.
Av övriga hemman tillföllo Kristineberg (2,344 tnl.) Anton Gust. Grill, g.
m. Ulla Regina Grill, och med. doktor Lars Joh. Lundblad, g. m. Charl. Joh.
Grill, Jönsberg (1,020 tnl.) fru A. L. Östberg, Fall (624 tnl.) och ö. Tybble
(739 tnl.) löjtnanten Howard Grill, Vishult (2,055 tnl.) löjtn. Bror Tisell,
g. m. Sofia Wilhelmina Kristina Grill, samt Österö (504 tnl.) Folkhult (112
tnl.) och Rösjötorp (186 tnl.) kaptenen Matts Grill, och De Geersfors bruk,
anlagdt å Ånshults ägor, till hälften bruksp. Andreas Gust. Grill och till en
fjärdedel vardera överstelöjtn. Klas Lor. Grill och fru Anna Louise Östberg, f.
Grill. Efter överstelöjtn. Grills död 1907 företogs arvskifte år 1910 emellan
hans barn.
Därvid erhöll brukspatr. Sven Vilh. Teodor Grill: Torshyttan med Gode¬
gårds bruk, Bränninge 1, Hässla 1, Unna 1, Viksäng Va, Vittberg V2 och Hål¬
bäck 1 m. Efter Teod. Grills död 1912 tillhör detta hans stärbhus.
Ebba Fredr. Regina Lagerfelt, f. Grill: Åsa, Börslycke, Isefall, östra och
Västra Linderö, vilka gårdar sedermera blivit försålda;
översten Karl Magn. Viktor Rehbinder och hans maka Henriette Grill:
Hälla 1, Älmeshult 1, Dalstorp 74, Krasbäck V2» Sörby V4> Bondelycke Häss-
leås V2> By 1 och Hulu V2 m.;
vice häradshövdingen Erik Benj. Tersmeden och hans maka Ina Grill: Råd¬
åsa 7*i Bagge- eller Stappegården 1, Bredhult 1, Braskhult V2, Espe V4 m- med
såg, som sedermera sålt sin arvslott till ett konsortium.
Godegårds stångjärnsbruk är sedan flera år nedlagdt samt större delen av
bruksbyggnaderna raserade och bortförda. Bruket, som drevs med vatten från
Årsjön, bestod i äldre tider av en kronomasugn, uti vilken bergsmännen gjorde
sin månadsblåsning, samt 2 hamrar och 2 härdar. Sedan Louis de Geer in¬
köpt godset, anlade han här den s. k. Nedre hammaren 1640 och Nysmedjan
1642, båda avsedda för tysksmide och vardera med 1 stångjärnshammare och 2
härdar. Av de smeder, han intog från Flandern, kom en del även detta bruk
tillgodo. År 1655 uppbyggdes en ny masugn, vilken ödelädes, sedan gruvorna
i socknen voro utgångna. Stadfästelse å hamramas bestående utfärdades av
bergskollegium d. 9 dec. 1690. Nämnda år måste emellertid den ena hamma¬
ren nedläggas till följd av vattenbrist och saknad av smidesämne. Sedermera
uppdrevs verksamheten dock ansenligt, och i medio av 1700-talet hade icke
något bruk inom Östergötland så stor tillverkning som Godegård. Den upp¬
gick då till 1,150 skepp, om året. År 1725 erhölls tillstånd att få uppsätta
en knipp- och manufakturhammare, vilken år 1756 förflyttades till De Geersfors.
Nedra hammarsmedjan, som ombyggdes 1777, nedbrann 1779, men uppbyggdes
genast ånyo. övra hammaren ombyggdes även vid denna tid. Enligt utslag
av d. 11 nov. 1789 hade bruket rätt till 1,035 skepp:s frälsestångjärnsmide.
På 1830-talet försågos båda smedjorna med biåsmaskiner samt gjordes försök
med vallonsraide, och år 1831 uppfördes en stålugn. Vallonsmidet upphörde
snart, och stålugnen fick förfalla till följd av järnets olämplighet. År 1855
apterades härdarna för franche-comté-metoden. Tillverkningen, som senare blev
oinskränkt, var på 1860-talet över 1,600 skepp, eller omkring 6,500 centner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
