Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsbygden - Finspånga läns härad - 2. Hällestad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 FINSPÅNGA HÄRAD.
där de i strövkårer tågade omkring, härjande överallt. Kyrkans äldsta
del var belägen å berg, så att ingen kunde begravas där.
De strider, som föregingo den nya kyrkans uppbyggande, voro både
många och långa. Under den tid prosten Per Kernell (1709—1807) var
kyrkoherde här, yrkade han på kyrkans utvidgande, vartill han även
anskaffade ritning. Kernell dog dock icke långt därefter, och detta för¬
slag övergavs. Ar 1818 nedblåste under stark storm en del av taket,
vilken skada dock inom kort avhjälptes. I november år 1822 besluta¬
des å sockenstämma, >att den till tak, innanrede och fönster förfallna
kyrkan skulle undergå en sådan reparation och förändring, att hon till
utrymmet skulle bliva större och bekvämligare>. Dåvarande ägaren av
Sonstorp, ryttmästaren Gust. Stellan Mörner, lovade vid detta besluts
fattande att i vissa fall härtill vara särskildt behjälplig. I mars år
1823 fattades emellertid ett nytt beslut, oaktadt föregående sockenstäm-
inobeslut var laga kraftvunnet. Det ansågs nämligen nu tillräckligt
att uti nykyrkan uppföra läktare, pålägga nytt tak, anbringa större
fönster samt förbättra golv och stolar. Detta beslut fattades i enlig¬
het med ägarens av Grytgöl, brukspatr. Burens, och de flesta bergsmän¬
nens mening. Striden om dessa båda förslags utförande synes hava
varit tämligen skarp, och församlingens kyrkoherde nekade att av kyrko-
kassan utlämna några medel till en så olämplig reparatiom som den
sistnämnda. Slutet blev emellertid, att en reparation av kyrkan före¬
togs, vartill >erforderlige, oundgängligen nödige medeb> togos ur kyrko-
kassan, sedan domkapitlet och landshövdingeämbetet härom blivit hörda.
Kyrkokassan uppgick då till något över 1,970 rdr banko.
Så fortgick striden under årtionden. Slutligen beslutades en ny
kyrkas uppförande. Men från flera håll sökte man kullkasta detsamma
genom att söka få till stånd ett nytt tak å gamla kyrkan. I maj 1892
hölls härom kyrkostämma, vilken ansågs så viktig, att ortens riksdags¬
man t. o. m. lämnade avgörandet av viktiga ärenden vid riksdagen för
att närvara vid denna stämma. Men detta hjälpte icke. Förslaget om
nämnda tak förkastades med överväldigande majoritet. Och så kom
därtill den svåra förödelsen av kyrkan genom eldsvåda, vilken under
alla förhållanden nödvändiggjorde ny kyrkobyggnad. Kyrkokassan, som
den 1 maj 1793 uppgick till 248 rdr 44 sk. 9 rst. banko, belöpte sig
1893 till 117,540 kr., däri dock inberäknadt brandstodsmedel, 20,595 kr.
för den brunna kyrkan.
Några nämnvärda fornminnen förekomma icke. Några obetydligare
stensättningar finnas, förmodligen odlingsrör. Från en torvmosse nära
Hanesjön omtalas en koja, som antagits vara från stenåldern (se ()gld
1, sid. 17).
En av socknens vackraste naturklenoder var länge den s. k. präst-
gårdseken, även kallad likeken. Det sistnämnda namnet hade eken,
som stod invid Regnavägen och kyrkoherdebostället, en knapp kilom.
frän kyrkan, fått därav, att sedan äldre tider vid begravningar av per-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
