Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsbygden - Hanekinds härad - 4. S:t Lars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S:T LARS SOCKEN. 605
förenar sig vid staden med Stångån, sedan den kort förut vid Sand¬
bäcken gjort ett obetydligt fall. I s. delen finnes den numera igenval¬
lade Rosenkällasjön, vilken ännu i midten av 1700-talet var rik på rudor,
ehuru redan då till större delen igenvallad. Landsvägar, vilka samman¬
stöta vid eller i närheten av staden, gå fram i flera riktningar. I för¬
ening med Kinda kanals anläggande har Stångån blivit kanaliserad även
söder om staden. Yid Tannefors äro tre slussar. Östra stambanan,
Mellersta Östergötlands jvg och Östra centralbanan mötas invid staden.
Den sista har station vid Tannefors.
S:t Lars socken eller Sancti Lafrintza sokn, såsom den benämnes
1383, är i vissa delar otvivelaktigt en av de tidigast bebyggda orter
inom provinsen. Kallas även S:t Laurentii. Yid vilken tid kyrkan, som
är belägen inom staden, ursprungligen blivit byggd, är obekant, men
med visshet tror man sig veta, att hen är en bland de äldsta kyrkor i
riket samt att hon blivit ånyo uppbyggd efter en undergången eldsvåda
och invigd av biskop Kol, som blev biskop omkr. 1160. Kyrkan blev
då eller var redan förut helg d åt S:t Laurentius, vilken för sin tro
blev av Decius levande stekt å halster. Kyrkan säges länge varit Lin¬
köpings förnämsta och begagnades alltjämt under den tid, den nuva¬
rande domkyrkan var under byggnad. Under biskop Kols tid skola
de omkring staden belägna byar och gårdar blivit lagda under denna
kyrka såsom en särskild församling, en åtgärd, som sedermera stadfäs-
tades av ärkebiskop Jarler och andra biskopar på mötet iSkara år 1241,
då därjämte förordnades, att dop- eller funtavgiften skulle erläggas till
domkyrkan i Linköping och icke, såsom genom missförstånd skett, till
den mindre S:t Laurentiikyrkan. Ännu 1377 talas emellertid om »Lin¬
köpings socken» såsom liktydig med S:t Lars. Under katolska tiden
var S:t Lars en egen församling, och voro medlemmar av domkapitlet
kjrkoherdar här. Då Gustav Trolle blev ärkebiskop, fick han år 1515
tillstånd att därjämte fortfarande vara domprost och kanik i Linköping
med S:t Lars som prebende. Sedan på mötet i Örebro år 1529 stad¬
gats, att om flera kyrkor funnos i en stad, skulle de lyda under en
pastor, blev S:t Lars socken förenad med Linköping och utan tvivel an¬
slagen såsom prebende åt dåvarande kyrkoherden vid domkyrkan eller
åt domprosten, vilka båda befattningar först sedermera sammanslogos
genom k. Karl JX:s förordning av d. 22 mars 1604. Att S:t Lars en¬
dast Aarit prebende, kan man förstå därav, att församlingsborna aldrig
ägt rättighet att, i likhet med annexförsamlingar, deltaga i kyrkoherde-
eller dompi ostvalet, förr än på sista tiden. År 1762 försökte man vis¬
serligen att erhålla dylik rättighet, då överstelöjtn. I£arl Gustaf Boije,
Ryd, nämnda år härom inlade ansökan, vilken dock genom k. maj:ts ut¬
slag d. 4 febr. 1763 blev avslag n. En ytterligare ansökan i samma
än ne år 1801 av majoren Karl Em. Cronbjelm avböjdes ävenledes. Nu¬
mera kan Linköpings stad med S:t Lars anses som ett pastorat, sedan
8:t Lars år 1866 sökte och erhöll rättighet att deltaga i kyrkoherdeval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
