Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsbygden - Kinds härad - 1. Horn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HORNS SOCKEN. 647
Socknar.
1. Horn gränsar i n. till Oppeby, i ono. och ö. till Hycklinge, i so.,
s. och sv. till Kalmar län, i v. till Kisa och i nv. till V. Eneby. Area¬
len: 19,374 h., därav 16,387 land. Marken är av omväxlande natur,
ömsom jämn och slät och ömsom upptagen av berg och å-ar. Rådande
jordart är å de jämnare trakterna lera men för övrigt förnämligast svart¬
mylla ävensom sand. Socknen är ganska rik på vatten samt tillhör
egentligen Stångåns floddal. Bland de förnämsta sjöarna märkas Jut-
tern, vilken dock endast med en obetydlig del hör hit, Ärlången med
en längd av omkr. 0,8 mil, s. delen av Åsunden, Täften eller Täftaren
m. fl. Socknens förnämsta väg är en större häradsväg från Kisa och
Eneby förbi kyrkan, där en mindre väg möter, till Hycklinge. Ny väg
kommer att anläggas från Väsby förbi Flytthem, Finede m. fl. gårdar
till Locknevi sockengräns, enl. beslut från 1916. Icke långt från Horns
kyrka är ändpunkten för Kinda båtled.
År 1319 näranes i ett testamente, utfärdadt av domprosten i Linköping
Björn, Horn som socken med egen ^sacerdos». Utgör åtminstone sedan
1500-talet med Hycklinge ett pastorat. Ny reglering 1920. Båda för¬
samlingarna hava 1916 uttalat önskan att bilda var sitt pastorat. Sock¬
nens äldsta kyrka var av trä med sakristia av sten samt var redan år
1590 så bristfällig, att hon då utdömdes av biskopen Petrus Benedicti
(Ölandus). Vid samma tillfälle bestämdes även, att den blivande nya
kyrkan skulle erhålla en annan plats, enär den gamla var belägen pä
ett näs ö. om Äsunden, så att större delen av socknens innevånare voro
nödsakade att ro till kyrkan, varunder de i synnerhet vår och höst ofta
voro utsatta för livsfara. Någon ombyggnad blev likväl då icke av.
År 1689 var kyrkan emellertid i stort behov av reparation, enär sakri-
stimurarna hade sjunkit samt lutade inåt kyrkan. K. m:t beviljade
då till densamma en kollekt från varje kyrka i Linköpings stift. År
1741 hade församlingen beslutat sig för att bygga ny kyrka, men för
den då inträftåde dyra tidens skull uppsköts emellertid företaget. Är
1753 togs saken med allvar om hand. Det var då 166 år sedan kyrkan
blivit utdömd, och hon var även i ganska bristfälligt skick. Av föl¬
jande utdrag ur en vid denna tid av församlingen till Linköpings dom¬
kapitel insänd anhållan om förbön till tre kollekter över hela riket till
sin nya kyrkobyggnad, kan man åtminstone i någon mån se den gamla
kyrkans tillstånd vid denna tid: ;Denna gamla kyrka är säkert den
skröpligaste, om icke i hela riket, dock i hela stiftet. Hon är av trä,
illa uppbyggd i början; ty gavlarna bestå icke av timmerväggar utan
av bräder, där det svaga resevirket vidtager, och står likväl pä ett näs
vid sjön Äsunden, exponerad för alla fyra väderna, så att, när storm
och bläst ansätta, man icke annat vet, än hon skall falla; och man
måste med hjärtans bävan och största livsfara hålla gudstjänst. Hon
förmenas ock vara över 700 är gammal, emedan på ett ställe står med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
