Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsbygden - Kinds härad - 1. Horn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HORNS SOCKEN. 651
nium, vilket länge, i och för botande av sjukdomar, begagnades som
dryckeskärl. Kraniet är nu förkommet. A Oxhagsberget märkes ett
större block, vilande på andra stenar och block. A ett berg i Kalv-
svederna sparas äldre förskansningsmurar. På Landnäs udde äro två
stensättningar och kullar med fotkedjor. Vid Granstorp förekomma
stensättningar. I »Granstorpslyckan» å Saxkulla ägor bar en stenmejsel
hittats. Vid den slutliga avtappningen av sjön Rien hittades på sjö¬
bottnen en ekstock eller båt förfärdigad av en furustam. Å Flytlhems
ägor finnas ett flertal gravhögar. Här är även ett s. k. domaresäte med
en inre diameter av 8,3 m. Stenläggningar och stensättningar förekomma
i övrigt allt emellanåt. Stenredskap hava hittats på flera platser.
En och annan sägen härifrån må omnämnas. Så vet man att om¬
tala, att en vid namn Kox eller Kock på Flytthem skall ha förföljts
av sin granne Kave från Aby. Kock skall ha ridit över det öster om
Flytthems ladugård belägna sedan länge odlade kärret, men där fastnat med
hästen och sålunda blivit upphunnen och mördad. Stället fick därefter nam¬
net »Kox flage». — Det säges, att finnar varit de första, som brutit bygd
här och skulle gårdsnamnet Finede (Finnhede) tyda härpå. — Nära
Brunnebo, sv. därom, finnes å ett berg en sten, efter formen kallad
>toppsten* och efter sägnen om densamma »jättesten». Det förmäles, att
en jättekvinna å Flarka gärde fick se ett brudhov, som skulle gå förbi
Brunnebo. Hon lade då en stor sten i sitt hårband, för att kasta på
brudhovet, men hårbandet brast, och stenen föll ner, där den ännu lig¬
ger. I senare tider har åskan upprepade gånger slagit ned på stenen,
varigenom den fått sin nuvarande sockertoppsform. En gång fick jätte¬
kvinnan se en liten karl, som med en häst plöjde i en åker vid Brunne¬
bo. Hon stoppade då både karl och häst i sitt förkläde ocb tog dem
med sig in till jätten.
— Se far — sade hon till honom — vilket kryp jag hittat.
— Ja, släpp du ut dem igen, blev svaret. Det är dessa kryp, som
skola odla jorden efter oss. — Olika sägner gå även om ett silverfynd,
som gjordes på 1740-talet på den förr s. k. Skötholmen (där skötarna
eller fisknäten upphängdes till torkning), vilken holme efter fyndet kal¬
lats Silverholraen. Broocman, som åtta år efter fyndet gjorde anteck¬
ningar om detsamma, säger med bestämdhet, att fyndet gjordes å Sköt¬
holmen, och att detsamma bestod av ren lång silverkedja med små rin¬
gar fästade i varandra och å vardera ändan en stor ring». Bredvid
kedjan hittades några arabiska silvermynt med ganska läslig prägel.
Bonden, som gjorde fyndet, sålde detsamma i Linköping. Ett av mynten
behölls av socknens dåvarande pastor. En annan holme kallas Guldringen,
på grund av, att här en ring en gång kastades i sjön (se här nedan Aby).
Ovisst är om icke de båda namnen i senare tider blivit förväxlade med
varandra. Därjämte må märkas, att de båda holmarna efter Asundens
sänkning numera äro landfasta.
Hög ålder hava många här uppnått. Bland dem nämnas: Sune Ja-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
