Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsbygden - Kinds härad - 9. Vårdnäs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINDS HÄRAD.
696
1795—96 samt har senast undergått reparation på 1860- och 70-talen.
Längden är 37 och br. 13 m. Den åt n. utbyggda sakristian är 5,5 m.
lång och 5 m. bred. Altartavlan är målad av Hörberg 1803 och fram¬
ställer Kristi förklaring. Gamla altartavlan är förkommen. Orgelverket,
byggdt omkr. 1730 av Cahman, var ursprungligen 5- el. 6-st. men har
tillökats med 4 st. av organisten här G. Nordqvist. Sex mässingsljus-
kronor äro skänkta 1698 av Helena Jakobsköld. A dopfunten, av mäs¬
sing, läses: »Jag vill gjuta rent vatten uppå eder, att I skolen rena
varda från all eder orenhet, och ifrån edra avgudar skall jag rena eder.
I vapenhusväggen är en minnessten inmurad med följande rim, till minne
av Marg. Grip (f å Brokind 1586): Här haver sin lägerstad till vila och ro
Den välborna fru Margareta till Bro, Herr Sten Banérs husfru kär, Som nu hos
Gud visserligen är. Hon var född genom Guds nåde På fäderne och möderne
både Av högbördig släkt ridderlig: Herr
Birger Nilsson, friherre så lovlig Till Winäs
hennes fader var här, Konung Gustav var
hennes moders moderbroder kär. Hon var
av hjärtat gudfruktig och from, Som höll
Guds ord för sin högsta rikedom, Och dess
predikanter och lärde män Halp hon rikelig
som en gunstig vän, De nödställde fattige
och arme Lät hon sig mildeligen över för-
barme, Så att ingen ifrån henne tröstlös gick
Med mindre han hjälp och undsättning fick.
Till denna världs förgänglighet Hade hon
misshag av rätt gudfruktighet, Och hennes
högsta kärlek, lust och behag Bar hon till
Guds helga ord, bud och lag, Och lät dem
267. Vapen från en gravsten i vara hennes enda rättesnöre Till det hon
i Vårdnäs kyrka. hade tänkt och ville göra. Snarast sagdt, hon
så av Gud begåvad var, Att hon ett godt rykte
med sig i graven bar; Ty haver hon nu bekommit i sannhet Hennes tros ändalykt
en evig salighet. Hon hädan avsomnade ganska kristelig På Broo hennes sätesgård
hugnelig, År efter Kristi helge födelsetid Femton hundra åttatio sex i den tid Uti
mars månad den tionde dag det hände Att hon skildes från denna världs elände.
Gud henne förläne nådelig En uppståndelse ärofull och gladelig. Amen, Amen
säge här till endräktelig De gudfruktige alle samtelig. — Under 1600-talet
fanns här en annan tavla med latinsk vers, ang. k. Albrekts fängslande.
Förr midt i stora gången, nu uppställd vid ingången till sakristian, är en
gravsten av täljsten. På densamma är en vapensköld med ett svin inom en
bågsirat. Kring kanten läses: f Corporis hic metam Jon Svart präst opto q/m/-
etam hinc animam letam certo Maria petam, eller i översättning: Här önskar
jag, Jon Svartpräst, ett lugnt, sista mål för min kropp. Härifrån skall med
visso Maria uppsöka min saliga själ. Denne Jon Svartpräst var kyrkoherde här
och avled 1426 (fig. 267), En gravsten över en 1652 avliden präst (Valnan-
der?) begagnas som tröskelsten till sakristian.
Tornet uppfördes 1765. Därförut hängde ringklockorna i en trästapel. Å
den större, omgjuten 1774, läses: När gudstjänst blir, och någon gått ur tiden
Jag ringer. Kom och hör då Herrens bud och röst. I dag är den, i morgon
du framliden. Jag klämtar morgon, kväll att få utur ditt bröst En bättrings
suck till Gud. Vid vådeld jag ock höres. Se till, att hjärtat städs för Gud
och nästan röres. — Den mindre klockan är gjuten 1713.
DigitizedbyGOOglU
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
