Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsbygden - Lösings härad - 1. Dagsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGSBERGS SOCKEN. 755
klarats för hertig av Finland samt greve av Åland och Bråborg. Såväl han som
hans gemål Maria Elisabet dogo har efter sex års olyckligt äktenskap år 1618.
Som deras äktenskap var barnlöst, återgick godset till kronan. Därefter såldes
det år 1631—34 till pfalzgreven Johan Kasimir. Vid hans död 1652 tillföll
godset i arv k. Karl X Gustav, vilken år 1654 avstod det till pfalzgreven Adolf
Johan i vederlag mot Vadstena slott, vilket den sistnämnde haft i förläning.
Vid hans död 1689 återgick Bråborg ånyo till kronan. Därefter innehades god¬
set på arrende av landshövd. Lars Eldstjemas arvingar, under vilken tid det för¬
pantades till presid. Karl Gust. Bielke och riksr. Ture Gabr. Bielke. Den senare
transporterade år 1711 förpantningen till fru Kristina Appelgren, vilken i sin
ordning överlät den till sin svåger, generalen Jak. Burensköld, vilken innehade
godset till sin död 1738, då det övergick först till hans änka och därefter till
hans dotter Maria Johanna v. Schwerin, från vilken förpantningen inlöstes av
kronan. Godset har därefter varit utarrenderadt.
Egendomen är belägen på en halvö vid Bråviken. Det av drottn. Gunilla
uppbyggda slottet skadades genom vådeld år 1619 samt brändes av ryssarna 1719.
Redan följande år nedbrötos ruinerna, och stenen användes till återuppförande av
de offentliga husen i Norrköping. Det säges, att k. Fredrik vid påbudet om
nämnda rasering skall ha befallt, att en stenpelare skulle till minne för efter¬
världen lämnas orörd. Denna befallning synes dock icke följts, enär platsen
redan omkr. 1760 var avröjd. Endast några delar av grundvalarna utvisa nu¬
mera stället, där den kungliga boningen stått. Slottet finnes avbildadt i Dahl¬
bergs Suecia Antiqua & Hodiema. I en av slottets salar fanns ett original-
porträtt av k. Gustav I, måladt år 1542. Under detsamma ditsattes av konung
Johan Hl följande vers: *Si Rex Gustavus vultusque humerosque ferebat,
Felix imperio Suecia magna tuo.» — År 1752 åtog sig den då tillträdande ar-
rendatom att åferuppbygga stenhuset. Detta löfte infriades aldrig, enär han kort
därefter dog. Nuv. manbyggnad i en våning med brutet tegeltak är gammal
och belägen på något avstånd från sin föregångares plats, med utsikt över Brå¬
viken på båda sidor om den landtunga, å vilken den ligger. År 1636 hörde
under godset 23 1/t m. Avst. till Norrköping 1,5 mil.
Dagsberg, 7 7/8 m., 301 h. Ingemunden i Daxberg omnämnes 1417. Sten
Sture »bjuden på sin tid innebyggarna i Dagsbergs by att vara riddaren Gustav
Olofsson lydiga och till honom erlägga avrad och andra skatter, som de voro
skyldiga erlägga till kronan, enär nämnde riddare har »rätt och goda skäl till
Dagsbergs by och den ränta och rättighet, som därifrån plägar utgå». Dagsbergs
frälsehemman ha hört under Händelö, Lindö och Västerbyholm. Ett fr.-h.
tillh. generalmajoren Joh. Fitinghoff (f 1685 vid en ålder av 105 år), 1725 en
Tömehjelm. Fr.-hemman hava även 1689 tillh. Åke Ulfsparre och fru Elsa
Gyllenstjema. Tillh. under förra delen av 1800-talet till en del J. G Norstedt,
1850 hans arvingar (2 Va m.) och 1853 A. Andersson samt handl. Hamlin
(1 m.), för övrigt bondesläkter. Har nu 9 äg.
DjnrÖ, uppskattad och förut roterad till 1 m., 109 h. Under 1400-talet
tillh. Djurö riksr. Erik Axelson Tott (f 1480), som med k. Kristoffers bifall
skänkte denna ö till Vadstena kloster. Vid reformationen reducerades emeller¬
tid ön samt hörde sedermera till Bråborg. Under den tid Bråborg var änkesäte
åt drottn. Gunilla Bielke, var slottets djurgård hit förlagd. Sannolikt var det
vid denna tid ön fick sitt nuv. namn. I djurgården underhöllos, säges det,
omkr. 12 hjortar och 230 rådjur. Denna djurgård underhölls sedan länge, men
vid ryssarnas härjningar å ö. kusten år 1719 blevo djuren dödade och platsen
härjad. Den siste djurgårdsvaktaren berättas ha varit polacken Kusinski, som
ännu år 1720 bodde i djurgårdstorpet. Omkr. år 1830 fanns här i trädgården
en ek, i vilken ett hjorthorn blivit fästadt under Karl IX:s tid. Ekens omkrets
var vid roten vid pass 20 fot, och hornet var synligt genom ett med ett litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
