Östergötland / II. Östergötlands beskrivning / 1047 (1914-1920) Author: Anton Ridderstad Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Städerna - Linköping - Kyrkligt - Fornlämningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den andra i staden belägna S:t Lars kyrka är beskriven i detta
arbete sid. 606.

Den numera nedrivna Hospitalskyrkan var en lämning från det gamla
hospitalets tid. När den byggts är obekant. År 1887 anträffades här
kapitäler, som tillhört gamla kyrkan, och som nu förvaras i
Östergötlands museum. År 1912 gjordes här undersökningar och ansågo sig
undersökarna, två arkitekter, här finna lämningarna av ett kapell,
uppfördt i två skepp med kryssvalv och prydt med pelarkolonner. Man
hittade även ett par mynt, ett medeltida och ett från Johan III:s tid.
Benrester samt fragment av brons och lerkärl ävensom tjockt kollager
sägas ha anträffats. År 1913 anträffades här ett skelett jämte delar av
ett annat. År 1771 ombyggdes kyrkan av tegelsten å gamla grunden.
Sedan hospitalet på 1770-talet förflyttats till Vadstena, överlät
serafimergillet kyrkan år 1785 till Linköpings stad mot skyldighet att underhålla
densamma, men den kom samtidigt med
lasarettet i landstingets ägo. Gudstjänst hölls
därförut av en av staten avlönad präst, men
sedermera merendels av slottspredikanten, som
härför erhöll kollekter och influtna medel för
bänkrum. Så småningom upphörde all
gudstjänst att hållas här. År 1885 överlät
landstinget kyrkan till Östergötlands museum, som
här hade sina samlingar till 1897, kort innan
kyrkan på grund av försäljning till enskild
person nedrevs. Kyrkans ringklocka,
nattvardskärl m. m. förvaras i Östergötlands
museum (se Ögtld I, sid. 533, fig. 242).

Förövrigt finnas inom staden frikyrkliga församlingar (se Ögtld I,
s. 546) med egna predikanter och gudstjänstlokaler (fig. 445, 446).

447. Linköpings stads sigill.

Av fornlämningar i staden finnas tre runstenar omtalade. En av dem har
funnits i »S. Lars kyrkioherberges vägg», men synes i början på 1700-talet stått
vid S:t Lars kyrka, dock utom kyrkogården, v. om kyrkan utmed Ågatan vid ett
litet gammalt stenhus. Broocman säger o. 1760 kyrkohärbärget vara »nv. utom
kyrkogården beläget» och runstenen rest å »norra sidan». Stenen fördes icke
långt senare till Valla egendom, där den först restes vid en gärdesgård invid
gården för att i början av 1800-talet läggas som valv under en bro, där den
återfanns 1903. Runstenen borde vid anträffandet återbördats till staden, som
den tillhör, och uppställts i närheten av dess först kända plats. Runstenens
rätta plats är icke vid Valla. Ristningen lyder i översättning: Sandö lät resa
denna sten efter sin make Faste och sina två bröder Gudmund och Sigbjörn.
Från »Modis gård» omtalas en nu försvunnen runsten, å vilken skall ha lästs:
Gudtorn och Sixten och Gere de reste stenen efter sin broder Olaf. En tredje,
ävenledes försvunnen sten skall ha stått i Linköpings »stadz scholmästaregård»
och lär läsningen varit: Joar reste (stenen) efter sin broder Enar, en god kämpe.
Vid grundgrävning till en byggnad vid S:t Larsgatan invid Trädgårdstorget
anträffades 1911 en bronscelt. Något tidigare hittades en bronsnål vid Nygård.
År 1905 hittades vid grundgrävning i gården n:r 18 S. Pers kv. 106 st. mynt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>