Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Bråvalla slag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRÅVALLA SLAG. 47
Starkater kom då och upptog striden med frieslåndaren. Det blev
en svår strid, ånda till dess folkträngseln skilde dem. Båda voro då illa
sårade. Ubbe fortfor emellertid att kåmpa. I Sigurds hår voro ock
Telemarksboar från Norge, vilka föraktades för sin tröghet. Det sades
om dem, att föga bistånd kunde väntas från deras sida. När dessa sågo
Ubbes framfart, sade de sins emellan: »Nu kunde Teleboarne vinna ära,
om våra pilar fällde denne kämpe.» Och därpå sköto de två tolfter pilar
i hans bröst, vilket blev hans bane, ehuru han länge kämpade frimodigt
mot döden. Sköldmön Webjorg kom då emellan, och för hennes hugg
föll mången hjälte. Då gick Starkater henne till mötes. En häftig strid
uppstod dem emellan. Ett av hennes hugg träffade honom i kindbenet
och sönderskar mun och haka. Men han stoppade skägget i munnen och
höll därmed hakan uppe. Slutligen stupade hon för en av Sigurds folk,
sedan hon fått stort lov för sin tapperhet. Därefter vägde, säger sagan,
segern ån på ena, ån på andra sidan. Sedan började Starkater gå mellan
de danska leden med blottat svärd och fällde den ena efter den andra.
Slutligen mötte han sköldmön Ursina, som förde konung Haralds banér.
— Visst tyckes du rasa i fejden, sade Ursina, men nu är din döds-
timme inne.
— Förr skall du, svarade han, fålla konung Haralds banér, och därmed
högg han av hennes högra hand.
En kamrat kom då för att hämnas hennes ofärd men blev genom¬
stungen av Starkaters spjut.
Alla de hjälteprov, som hår utfördes, kunna emellertid icke förtäl¬
jas. Segern började slutligen vånda sig på svearnes sida. Når konung
Harald såg det stora manfallet bland sitt folk, ställde han sig på sina
knän, fattade två svård, manade fram hästarna för stridsvagnen, högg på
alla sidor samt fällde på så vis många av fienden, till dess en klubba
träffade hans hjälm. Därvid rämnade hans huvud, och han sjönk ned.
Det sades då, att detta banesår tillfogats honom av Oden.
Då nu konung Sigurd såg Haralds vagn tom, förstod han, att ko¬
nungen hade fallit. Han lät därför giva signal att upphöra med striden
samt tillbjöd fred, vilken genast emottogs.
Tidigt följande dag låt Sigurd söka sin frändes, konung Haralds, lik
på valplatsen, rentvå och sköta detsamma enligt tidens sed. Sedan lades
den döde på den vagn, som han brukat i striden, en gravhög uppkasta¬
des, varefter vagnen infördes i högen av den häst, konung Harald be¬
gagnat i striden. Därpå offrades hästen. Sigurd lämnade vidare från
sig sin sadel och bjöd Harald att efter egen önskan rida eller åka till
Valhall, varpå konung Haralds gravöl dracks. Innan högen tillslöts, an¬
befallde konung Sigurd alla närvarande stormän och kämpar att i högen
inkasta stora ringar och goda vapen för att hedra Harald. Och därefter
blev högen fullständigt tillsluten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
