Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Bråvalla slag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRAVALLA SLAG. 51
signaltegn har maddt dons komme fra borg til borg. Ilele Ostgotlands
mandskab er på benene; borgene har avgivet en del av deres faste
tropper. Måske har man endog vidst af angrebet så tidlig, at de tapre
Gautigoter (vestgoter) har kunnet komme til hjaelp. Hrings ha?r er i en
henseende Haralds overlegen: i rytteriet der spillede en stor rolle i Skan¬
dinaviens kampe i 6:te årh., ligesom i Goternes krigstog i Svdevropa; Got-
landene har gennem lange tider vieret beromte for deres heste og ryttere.
Derimod kunde Danerne på de lette folkevandringsskibe uniulig fore et
talrigt rytteri over havet; og under kamp på den jsevne Bråboslelte må
dette have bragt en rnaegtig fordel på Goternes side. De to maegtige
haerrnasser stöder da saminen; og under uhyre mandefald må Danerne
vige. Da er der sikkert sket en katastrofe av samme art, som der senere
skete ved Rastarkalv, ved Fodevig og flere steder. Den slagne angriber-
hser traengte sig i uordnede masser oni skibene for at slippe bort, og
faldt i hobetal for sine modstanderes svaerd. „
Sådan omtrent må slaget med disse udgangspunkter have artet sig.
Men sikkert er, at den danske storkonges dod og det umådelige man¬
defald, efterlod et indtryk som varede ved og forstaerkedes gennem mango
folgende århundreders digtning. Det er jo ikke sejre men nederlag, der
stoerkest saetter den digtende sans i svingning.»
I den förut anförda sagoberåttelsen om Bråvallaslaget omnåmnes, att
konung Sigurd påbjudit, att konung Haralds förbrända lik skulle föras
till Lethra för att dår högsättas. Ovan nämnde författare, T. Hederström,
har sökt ängiva, varest denna plats möjligen kunde vara belägen, och
yttrar därvid följande:
»Lethra, i grt- Lethram (obl.), år en av Saxe i god tro gjord änd¬
ring av fsv Letha, 1328 in Lcethum (S. D. 4, n:r 2685), 1374 Letheberga
(S. R. P., n:r 1075), nu Ledberg, kyrkoby (48/4 mtl) vid Svartån i
socknen av samma namn, fordom i Gullbergs, nu i Valkebo hd, Ögl.
(Att Lcethum är Ledberg synes klart, emedan den i brevet, ett testa¬
mente, nämnde dominus Nicolaus in Lcethum ju måste vara prästen
därstädes. Någon annan socken, som här kan åsyftas, finns icke i Öster¬
götland, dit i brevet nämnda orter höra.) Kyrkbyn har således tidigare
hetat helt enkelt Letha, som synes mera naturligt, då den ligger på slät¬
ten mellan Svartån och Lillån; men sedan kyrka byggts på det invid
Svartån liggande berget Lcthubergh, fick denna och därmed som vanligt
hela socknen sitt namn efter denna förnämliga plats, och väl förklarligt
övergick detta slutligen också på byn. Letha har säkert varit Svartåns
äldre namn — jfr Läthubro nu Lärbro, Gottl. — och det har redan
under folkvandringstiden alldeles oförändrat gått över på det gamla byg-
destället.»
H. anser vidare som bevis för att Ledberg fordom varit ett kunga¬
säte den märkliga Ledbergshöjden (se Ögtld 11 s. 836), i vilken, enligt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
