Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Svärkerska ätten - Folkungarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGAKNE. 87
Jo, herren vår den ängelen mig gav,
Då du var borta till Jesu Kristi grav
Och fostrad är hon uti den drottninggård,
Och slitit har hon röd skarlakan med mård.»
Kristins lott blev att ingiva sig i kloster, men aldrig, säger visan,
glömde de att spörja efter varandra.
Konung Svårker II var gift två gånger, först med en förnäm danska,
Bengta, dotter av Ebbe Sunesson, som fick sin bane vid Lena, och sedan
med Ingegärd, Birger Jarl Brosas dotter.
Johan I var son i Svärkers senaste äktenskap. Han kallades
»den fromme» på grund av sin lydnad mot de andlige. Genom stöd av
sin mäktiga mödernesläkt blev han vald till konung och kallas »den unge»,
vilket synes angiva, att han vid tiden för valet varit omyndig, vilket även
synes framgå av gamla anteckningar. I tre år säges Johan varit myndig
konung, då han avled på Visingsö år 1222, den ende inom den Svärkerska
konungalångden, som ljöt en naturlig död. Enligt en anteckning vid
Västgötalagen var har »barnsker» eller barnslig och mycket godvillig.
Konung Johan avled ogift.
Att Svärkerska släkten hade en icke obetydlig förmögenhet i jord¬
egendomar redan från början, kan tagas för avgjort. I de bevarade ur¬
kunderna finnes dock icke någon donation omtalad förr än år 1200, då
k. Svärker II gav Sundby på Munsön till Gamla Uppsala kyrka, fisket
därav dock förbehållet, samt Alsnö kungsgård, varjämte kyrkans kaniker
bekommo jordegendom m. m. Genom Svärkers dotters giftermål kom en
del av släktens förmögenhet till Folkungarne. Genom arv på grund av
giftermål böra förövrigt delar av såväl den Stenkilska som den Erikska
ättens förmögenheter ha övergått till Folkungarne.
Folkungarne.
Denna märkliga östgötasläkt har blivit uppkallad efter dess första omta¬
lade ättefader, Folke Filbyter, som säges levat som hedning under förra de¬
len av 1,000-talet. Av hans söner nämnes Ingevald eller Grell som fader
till släktens förste historiskt kände person, Folke den digre, vilken levde
omkring år 1,100 och blivit på sin tid kallad »den mest högborne i Sverige»,
vilket visar släktens anseende sedan gammalt. Denne Folke var gift med
Ingegärd, dotter av danske konungen Knut den helige (t 1086). En son
uppgives vara Bengt Folkesson Snivels, vars söner voro: I. Birger Brosay
II. Magnus Måne- eller Minnisköld, III. Karl den döve.
I. Birger I Brosa var en mäktig man och d^n förste av släkten,
som hade jarlavärdigheten, måhända den förste för riket i sin helhet.
Efter honom förblev denna värdighet inom släkten. Att döma av nam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
