Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Folkungarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGARNE. 91
sägen återfinnes i en 1620 tryckt likpredikan, där den framställes sålunda:
Å Ed i Östbo härad bodde en mäkta gudfruktig herre, som aldrig för¬
summade kyrkodagarna. Då han en julotta med sitt följe for till Våx-
torps kyrka att övervara gudstjänsten, kom Satan med många av de sina
emot honom, vilka ville hindra denna gudstjänst. Satan, som iklädt sig
en jungfrus skepelse, hade med sig ett dryckeshorn, med vilket han drack
herren till. Då denne emottagit hornet med vänstra handen, kastade han
drycken bakom sig. Med högra handen fattade han sitt svärd och av¬
högg i Jesu Kristi namn Satans huvud.
Den likpredikan, i vilken det ovannämnda omtalas, är över fru Anna
Trolle till Helgerum, som var änka efter Karl de Mornay. Av sina för¬
äldrar hade hon hört, att denna händelse försiggått nio mansåldrar till¬
baka. Enligt riddarhusgenealogierna härstammade Anna Trolle i sjunde
led från Härve Ulf eller Trolle. I lifstiden hade hon sagt sig ofta haft
hornet, som var i 300 olika slags färger, i sin hand. Vid danska fejden
år 1570 kom det i fiendens ägo, berättar sägnen.
Birger II jarl (se Ögtld I s. 116) blev Folkungaättens mest betydande
personlighet. Från honom utgick den kungliga grenen av släkten. För¬
utom det, han i övrigt verkade för det gamla Sverige, omtalades mycket
på sin tid hans korståg år 1249. Hedningarne i Tavastland visade den
största grymhet mot de kristna i Finland, vilka underkastades de fasans-
värdaste plågor. De slaktade döpta barn, de brände dem i tjärad halm,
stungo ut ögonen på dem, skuro inälvorna ur dem, ryckte tungan ur halsen
o. s. v. De kristna höllo på att utrotas. Orsaken var, att hedningarne
blivit uppretade av det förbud, som biskoparne i Abo utfärdat för de
kristna, att icke driva någon handel med dem. Men behjärtade män från
de skandinaviska länderna kommo till bistånd med samlad härsmakt.
Birger, som då var jarl hos sin svåger, konung Erik, företog väl utrustad
med stridsfärdiga mån av alla klasser, en härfärd, i vilken allt folket gärna
deltog. Vid ankomsten till den ort, där staden Vasa sedan anlades, upp¬
reste jarlen ett kors som tecken till att de kommit för att bistå de lidande
av kristlig kärlek. Det gick väl. Hedningarne blevo besegrade. Då föll
Tavastland, Karelen och Österbotten under svenskt herravälde och den
kristna läran utbreddes allestädes. På det nämnda korsets plats uppfördes
en befästad borg, som kallades Korsholm. Vid Korsnäs, där en del av
hären landsteg, byggdes ett kapell. I Tavastland grundläde Birger en
stad och en borg, benämnd Tavastehus, samt landets första kyrka, Hattula.
De gamla krönikorna hava bevarat minnet av dessa händelser (fig. 6).
Vid sin död kunde Birger jarl anses som Nordens mäktigaste man.
Då han avled, hade det slags överhöghet, som svearne haft över landets
övriga delar, fullständigt upphört och uppgått i det till betydlig del genom
Folkungasläkten skapade svenska medeltida samhället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
