Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Folkungarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGARNE. 93
tillväxt. Den bördiga provinsens givande jordmån och övriga förmåner
hade åter kommit till heder. Härtill kom den i det svenska statslivet
djupt ingripande Folkungasläktens ställning till landskapet.
Under medeltiden i sin helhet kom till stor del på grund därav Östergöt¬
land att ofta intaga en avgörande ställning för svenska förhållanden. I mili¬
tärt hänseende voro därtill de befästade borgarna vid Ringstadholm och
Stegeborg av betydenhet. Och i andligt hänseende blev Östergötland
under omkring ett 150-tal av år i hög grad bemärkt genom S:t Birgittas
och S:t Katarinas skapelse Vadstena kloster. Under det att Uppsala av¬
gudahus varit det förnämsta templet i Norden under hednatiden, blev
Vadstena kloster under senare delen av medeltiden Nordens medelpunkt
i religiöst och andligt hänseende.
Birger jarl var först gift med Ingeborg, konung Erik Knutssons dotter,
samt sedan med danska änkedrottningen Mektild av Holstein, som på
jarlens vägnar hämtades från Danmark av Ivar Blå. I första giftet hade
Birger fyra söner:
1. Valdemar, konung 1250—75. Om honom säger rimkrönikan,
att, sedan han blivit krönt i Linköpings domkyrka, han gjorde »Darom
lyster» samt avlade barn med sin hustrus syster, varför hans broder
drev honom med våld av riket. Valdemar var gift med danske konungen
Erik Plogpennings dotter Sofia, som på sin tid var omtalad för sin
skönhet och sitt goda sinnelag. Deras son Erik kallas i ett brev
från 1296 av fadern junker (domicellus) men benämnes på 1320-talet rid¬
dare. Han påstod sin bättre rätt till alla de gods i Danmark, vilka S:t
Agnetas kloster i Roskilde erhållit av konung Eriks döttrar, men förlorade
denna rätt genom beslut av en nämnd, vilkens domslut han på förhand
förbundit sig att erkänna. Erik avled år 1330. Hans änka, fru Ingeborg,
dotter av drotsen Knut Jönsson (grip med utbredda vingar), omtalas år
1333. Deras son Valdemar Eriksson benämnes 1351 och senare riddare
men var 1392, då han omtalas som »konungaättling», död. Hans änka,
Helga Anundadotter (i vapnet en ginbalk) stiftade sistnämnda år en ka-
nikprebenda vid Uppsala domkyrka. Med deras son Erik Valdemarssont
som omtalas i ett brev, dat. Torshälla 1397, utgick denna släktgren.
Samma vapen, som begagnades av konung Valdemar, fördes av alla dessa
nämnda. Konung Valdemar hade döttrarna: Ingeborg gift med Gerhard II
av Holstein, Rilcissa1 g. m. Przemyslav, polsk hertig, och Marina, g. m.
Diepholtz.
2. Magnus, konung 1275—90, kallad Ladulås, enär han bjöd all¬
mogen »sätta knapp för lada». Då Magnus såsom hertig låg i tvist med
sina bröder, kallades han av sin svägerska, drottningen, för »Ketzlaböter».
Magnus var enligt krönikan »nakot, svart och mager». Brodern Erik
kallade hon »Alzenkte». Om konung Magnus skriver krönikan:
Han gav godan rätt i sina daga. Mycken frid och starker aga.
De som plägad’ illa göra, Ville han varken se eller höra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
