Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Stegeborgs slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STEGEBORGS SLOTT. 125
över att den icke kunde förses med valv, förr än den för regn skull
blivit brådbetäckt. Bräder skulle därför anskaffas genom fogdarne från
befintliga sågkvamar samt betalas med återstående sakören eller »annat
som de kunna hava råd till». Det talas även om begärd koppar och
om målargull. Kalksten fattades, men fogdarne anbefalldes att se till,
»att så mycken kalksten och ved som våre undersåter i deras befallning
böra utgöra» ditföres, »och må du», skriver konungen till Per Olsson,
»mana på, att de icke taga någon försummelse». Jårnspik skulle bekom¬
mas efter behov från Finspång. En »baptistemålare» i Stockholm skulle
förfärdiga en altartavla till kyrkan. I juli år 1586 tillskrevs herr Hogen-
skild Bielke om några hundra alnar kläde, som skulle upptagas för att
bekläda våningarna å Stegeborg till K. M:ts ankomst.
Sistnämnda år synas byggnadsarbetena hår vara avslutade. Åtmin¬
stone förekommer icke något om dem i riksregistraturet från denna tid1.
Alltifrån den tid, då konung Birger vistades här samt hans bröder,
hertigarne Erik och Valdemar, intogo slottet genom Matts Kättilmundsson,
har detsamma ofta varit vittne till skilda tilldragelser.
Så hade drottning Margareta vid midsommartiden år 1390 rådpläg¬
ningar härstådes med rådet. Bland annat mäktade drottningen att hår
söndra den sammanslutning av betydande män, vars mål varit att be¬
kämpa konung Albrekt. De måste nu underordna sig denna märkliga
kvinnas härskarvilja.
Under unionstiden på 1430-talet innehades slottet av italienaren
Giovanni Franco, i Sverige kallad Johan Valen. Vid denna tid hade en
venezian, Peter Kvirinus, förlist vid den norska kusten. På grund av
kännedomen om att en landsman var till finnandes vid Stegeborg, av
K. kallat Stikimburg, företog Kvirinus med sitt sällskap den långväga
färden hit. Efter en svår resa kommo de slutligen efler omkring femtio
dygn fram till Stegeborg sedan de först besökt Vadstena. I klostret
dår fingo de under två dagars vila ett rikligt, vål behövligt, underhåll.
Efter ytterligare fyra dagar voro de vid Stegeborg. Vid sitt första besök
hos herr Valen blevo de väl emottagna, och var »å båda sidor så stor
glädje, att den icke i ord kan uttalas». Hår stannade de nu i fjorton
dagar och hade det så gott, att de icke hemma hos sig kunde haft det
båttre.
Ånnu under Engelbrekts befrielsekrig var Johan Valen hövitsman
över Stegeborg. Slottet gav sig då utan motstånd. Rimkrönikan säger
härom, att Johan Valen fick vid Engelbrekts ankomst stor sorg, och då
1 Se härom: Konung Johan 111:8 byggnads- och befästningsföretag i »Historisk
Bibliotek». II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
