Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Från ryssarnes härjningar år 1719
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN RYSSARNES HÄRJNINGAR ÅR 1719. 133
härav bedraga och vände åter tillbaka. Genom Britas snarfyndighet rädda¬
des, enligt sägnen, härigenom en stor del av Östergötland från besök.
En mindre avdelning ryssar säges en gång kommit så långt som till
Kimstad. Men även denna hejdades av en förslagen kyrkvaktare vid
namn Ros. Ros hade tidigare varit östgötasoldat och som sådan luktat
krutrök både under Karl XI:s och Karl XII:s krig. På gamla dagar hade
han fått förtroendet att vara kyrkvaktare.
Från sina unga år kände han ryssarnes råhet. De hade förut varit
hans fiender. Han visste därtill, huru fasaväckande de farit fram i byg¬
den, brännande och härjande icke blott Norrköpings stad utan åven
många gårdar och byar i orten. Från kyrktornet hade han själv sett
eldflammorna och röken stiga upp mot himlen.
Hans rysshat minskades icke av att han fick vara vittne till att
Kimstadboarne av rädsla lämnade hem och hård hellre än att invänta
fienden och försvara sig och de sina. Och så tog han från väggen i stugan
ned sitt gamla muskedunder. Han lyckades även förskaffa sig några
andra gevär, vilka alla han laddade. Så beredd väntade han fiendens
ankomst. Vål skulle de, så tänkte han, döda honom, ensam som han
var. Först skulle han dock se en och annan ryss bita i gräset.
Då nu ryssarne anlände till Kimstad by, kröp den gamle Ros ned
bakom kyrkogårdsmuren, varifrån han avsköt sina skott mot de fram¬
tågande. För varje skott föll en ryss.
Ryssarne började då ana oråd och trodde, att de hade en större
avdelning emot sig, och de, som icke fallit för de avlossade skotten,
hastade att i språngmarsch giva sig av. Kimstad by var räddad. Med
skål kunde Ros . känna sig stolt över sin bragd. Och ån i dag vet sägnen
i bygden att nämna den modige gamles namn.
Av Norrköpings stad blev det icke mycket övrigt. Det säges, att tre
gårdar, fyra sädeslador och ett lusthus var det enda, som fanns kvar.
• Lusthuset vidmakthölls, enligt Norrköpings minne av Sundelius,
länge av sina ägare som ett minne från de bistra dagarna. Å detsamma
låstes över dörren: Reliquium doloris Invasione Russorutn Anno 1719.
Inuti lusthuset lästes över dörren:
Når grymma ryss, kossak, kalmuk
Till denna stad anlände,
Då kvinna, man med pust och suck
Sin fot till flykten vände,
Blev denna lilla hydda klen
Befriad ifrån eldens plåga,
Fast stora hus av trä och sten
Gick upp i rök ocb låga.
Den 30 juli 1719.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
