Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bygdesägner - Pålfrun eller fru Barbro på Brokind - Nils Assersson Mannersköld och hans son på Näs - Ekenäs slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NILS ASSERSSON MANNERSKÖLD OCH HANS SON PÅ NÄS. EKENÄS SLOTT. 157
I Brokinds manbyggnad, säges det, har ända till senare tider spökat.
Ofta har man nattetid sett ljus tändas i rum, vilka varit obebodda.
Nils Assersson Mannersköld och hans son på Näs.
Näs, numera Adelsnäs, i Åtvids socken, ägdes på 1600-talet av Nils
Assersson Mannersköld (fig. 7), som fick gården av hertig Johan av Öster¬
götland. M. var då kammarråd och rytlmästare hos nämnde hertig samt
blev sedermera överste, guvernör och landshövding. Han låg i tvist med
generalmajoren David Drummond, som 1619 såsom dåvarande kapten fått
Slevringe, ävenledes i Åtvids socken,
i donation. Tvisten gällde några
ägor, vilka, såsom M. påstod, »sedan
hedenhös» tillhört hans gård (fig. 8).
Sedermera tillhörde Näs socken rytt-
mästaren Gustav Maurilz Manner¬
sköld. Denne var en »orolig och bul¬
lersam» man, som bland andra upp¬
tåg, han hade för sig, även på en
höjd vid Näs uppkastade en förskans-
ning, varifrån han med skarpladdade
kanoner besköt prästgården, för att
oroa kyrkoherden Lars Bock (sedan
Hircinius, icke Hirenius, som Anrep
skriver), enär han vågat förebrå M.
för hans levnadssätt. Understundom
brukade M. även rida förbi prästgår¬
den å hummelstånger, med vilka han då slog ut fönsterrutorna. Hellre
än att anmäla sin sockenpatron föredrog kyrkoherden att lida oron och
smäleken.
8. David Drummond.
Ekenäs slott.
I förstugan till slottet hånger ett i olja målat porträtt, som förvarar
minnet av en gammal hönsgumma, vilken enligt sägen på ett eller annat
sätt skall hava räddat slottet från eld och brand.
Under greve Vellingks ägotid i slutet av 1600- och början av 1700-
talen förvarades i slottets källarvalv en del viktigare papper. Genom sin
fogde Bolius skall han, säges det, hava låtit sänkt desamma, förvarade i
en järnkista, i sjön Teden, hellre än att låta dem komma i hans mot¬
ståndares händer. En annan sägen berättar, alt V. skall, sedan han
blivit fängslad, hava låtit inmura sina dyrbarheter i ett ännu härstådes
befintligt källarvalv, med hotelse att något olyckligt skulle ske den, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
