Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forn- och folkvisor. Upptecknade i Östergötland - IV. Stolt Signa och junker Villemson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORN- OCH FOLKVISOR. 175.
Och det var junker Villemson,
Han lyfter allt under sin hatt,
Bjuder han då stolts Signa lilla
Farväl och mång tusend god natt,
Om det var själver konungen
Går för stolts Signa lilla att slå:
Och hörer du stolts Signa lilla,
Vad jag dig säga må.»
»Och hörer du stolts Signa lilla,
Du gläd dig nu, medan du lever,
Dig bjudes kungen från Engeland
Och honom så vill jag dig giva.»
»Och hören I käre fader min
Om ni ledes vid mig att föda.
Så för då mig allt söder om by,
Bränn upp mig i elden den röda.»
Stolts Signa Jilla tager ett brev i hand,
Hon satte sig till att skriva:
»Krist give jag hade en så fulltrogen vän,
De buden till junker ville bära.»
Och fram kom där en liten små fågel
Han vilar sin fot uppå kvist:
»Din bud vill jag bära till junker Villemson,
Och det vill jag göra så visst!»
Stolts Signa lillas bröder kom från Frankrike hem,.
Från Frankrike månde de komma.
Och det var hennes yngste bror.
Så vreder han ute där ståndar.
»Vem månde vår syster av hjärtat ha kär,
Med’ hon de bleka kinder månd’ bära,
Mer än bara junker Villemson,
Han är intet henne så nära?»
»Vem månde vår syster i hjärtat ha kär.
Med’ hon bär kinder så bleka,
Mer än bara junker Villemson
Han är intet hennes gelike?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
