Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forn- och folkvisor. Upptecknade i Östergötland - XIII. Sven Svanvik - XIV. Vid jultid i fjol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORN- OCH FOLKVISOR. 185
Änglarna vitare äro än svanan.
Och torndönet ropar högre än tranan.
Isen han bygger den bredaste bro.
Därunder år fisken som hemma i flo*.
Och åt helvete’ bär vägen som bredast.
Och dår ligga människor som ledast.
Synden år svartare ån den svartaste trå.
Själen år kvickare än lärkvingar små.
I öster där ligger döder mans fjåte.
I väster där haver solen sitt säte.
Nå, kan du allt detta, så kan du allt mer.
De vandrare drucko i dagarne fler.
Sven Svanvik tog gullringen utav sin hand
Och giver den bort till den vandringsman.
XIV.
Vid jultid i fjol. *
Vid jultid i fjol så grisa mi’ ko
Och kalva* därjämte mi* so.
Min stövel jag sadla. Jag smorde min häst
Och sporra* på öra ja’ fäst.
Jag tvärt över solen, dår skogen gick ned,
På stöveln jag trava’ och red.
Där hängde två präster, dår sjöngo två lik,
Dår gick en fattig på pengar så rik.
Jag låg, dår jag satt.
Jag drömde den natt.
Jag drömde, den visan var alltför besatt.
Den döve han hörde, dnmben han log.
Den armlöse i handen mig tog.
För att riktigt få se, den blinde gick ut
På kvällen, då natten redan var slut,
Och då fick han se det märkliga ting:
Den handlöse lekte med flickans ring,
Så såg han den tumlöse spela på lyra
Samt i luften en flygande myra.
Jag låg etc.
* Som redan förut är omnämnt (sid. 64), plägade Staffan vid julfesterna hålla bak¬
vända tal. Utan tvivel har denna visa tillkommit och varit använd vid dylika tillfällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
