Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktro och vidskepelse - Draken och gömda skatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 FOLKTRO OCH VIDSKEPELSE.
märkliga förhållande gav honom anledning att icke vidare forska efter
kyrksilvret.
Å Gåddefalls ägor i Kisa socken finnes en av klippblock bildad
grotta, kallad Valborgsgrottan, i vilken en drake förr säges haft sitt till¬
håll. För långliga tider sedan skall man ha skjutit inåt grottan, varvid
draken visat sig. Därefter vågade sig ingen till grottan, förrän i slutet av
1700-talet, då man fann skelettet av odjuret.
En drakes utseende har blivit beskrivet på olika sätt. I Johannes’
uppenbarelse omtalas »en stor röd drake, som hade sju huvuden och tio
horn och på sina huvuden sju kronor». Om denna drake säges det på
samma ställe, att han och hans änglar kornmo i strid i himmelen med
Mikael och hans änglar. Men draken förmådde intet. Han och hans
änglar föllo ned till jorden. »Och den store draken, den gamle ormen,
blev nedkastad, han som kallas djävul och satan, och som förvillar hela
världen.»
Det framgär alltså härav, att draken och djävulen ansågos vara ett
med varandra. Djävulen hade påtagit sig en drakes skepnad. Det är
alltså djävulen själv, som i folktron bevakar de dolda skatterna. Intet
under då, att, såsom ovan år anfört, den mark ansågs bliva förbannad,
där skatter samlades, och att den människa, som beträdde denna mark,
ansågs bliva förbannad. Och detta har så till vida lämnat som arv efter
sig ända till våra dagar, att de, som olovligen söka skatter i gravar,
känna sig skygga, varför de helst, såsom folktron visar, för sitt arbete
välja tider vilka anses heliga samt äro omvärvda av mörker.
Som bekant är det i lag förbjudet att utan vederbörligt tillstånd
undersöka forngravar. Icke dess mindre har i alla tider dylikt ofog fort¬
gått, varigenom oändligt mycket blivit gagnlöst förstört, som kunnat
komma den vetenskapliga forskningen till godo. Och detta fortgår, oak¬
tat sällan eller aldrig något för dylika sökande värdefullt anträffas.
Hos oss ansågs draken vara i skepnad av en stpr orm, men fick
senare fotter och vingar. I Beovvulf talas om en »lågande bevingad
drake», som bevakade en stor skatt.
I Öland, dess historia, land och folk skriver T. Engström: »Drakeld
synes stundom på ett eller annat ställe ute på marken vid stenrös o. dyl.
Någon skatt ligger då gömd där, men konsten är att komma åt den, ty
draken är ej god att tagas med. När man hunnit tillräckligt nära, slungar
man därför en kniv med stål uti eller den högra skon i elden samt kastar
sig därefter raklång på marken med benen i kors. Orsaken till detta
förfaringssätt är den, att draken genast skyndar att närma sig den per¬
son, vars tillhörighet kastats i elden, för att döda honom, men det gjorda
korstecknet hindrar detta, och han skyndar bort från sin skatt, som nu
kan tagas av skattsökaren.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
