Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anteckningar - Östergötlands vapen - Yrväderstisdagen, även kallad Onda tisdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410 ANTECKNINGAR.
I greve Dahlbergs stora verk Svecia antiqua et hodierna förekomma
även landskapsvapnen avbildade. H. Hildebrand säger i fortsättningen av sin
ovannämnda uppsats: Vid utarbetande av dessa planscher brydde sig
D. »alldeles icke om de heraldiska former, som förut varit använda,
utan tecknade nu1 vapenbilderna så, att de svarade mot hans uppfatt¬
ning av den monumentala konstens lagar. De hava därigenom fått ett
ganska prydligt utseende, men äro ur heraldisk synpunkt från början till
slut förkastliga. Det är emellertid vapnen i Sv. antiqua et hodierna,
som blivit bestämmande för den följande tidens framställningar av land¬
skaps och läns vapen i alla de fall, då man ej tecknade dem alldeles på
måfå.»
På grund av K. Maj:ts brev av den 18 januari 1884 och den 20
febr. 1885 år Östergötlands vapen en »i röd sköld upprätt grip med
drakvinge och draksvans, guld; i vart av sköldens hörn en fembladig
ros, silver».
Yrväderstisdagen, även kallad Onda tisdagen.
Det hade en längre tid varit en visserligen sträng och kall men på
samma gång lugn och jämn vinter. Några dagar före den 29 januari
år 1850 övergick vädret emellertid till blåst och snöyra. På morgonen
nämnda dag, innan det ännu var dager, syntes väderleken vilja antaga
en mildare karaktär. Det t. o. m. regnade en stund till fram emot tio¬
tiden. Men hastigt slog vinden om. Det blev blåst och kallt. En häftig
nordanvind, åtföljd av snö, drog fram, och det blev ett det förfärligaste
oväder. Stormen och snöyran fortforo hela dagen och ökades mot afto¬
nen vid omkring fem- å sextiden. Oerhörda snömassor nedföllo. T. o.
m. i städerna var det svårt att taga sig fram på gatorna. Flera perso¬
ner blevo kullblåsta, och med säkerhet kan berättas, att ett och annat
fruntimmer, som trots vädrets oblidhet och våldsamhet vågat sig ut, sågos
krypa fram på händer och fotter. Av en samtida Linköpingstidning om¬
talas, att vid domkyrkan, »detta blåstens vanliga favoritställe» blevo per¬
soner »oemotståndligt till hälften lyftade, till hälften förda ned på Ågatan
och sans fa<;on rätt oartigt där kullvräkta*. Från landsbygden berätta¬
des, att det hände att vägfarande kommit så nära hemmet, att de voro
vid gårdsgrinden, men att de icke kunde taga sig fram längre.
Klockan omkring halv tio på aftonen upphörde snöandet och lade
sig stormen. Följande dag var det ett klart, lugnt och härligt väder.
Bland timade olyckor denna yrväderstisdag nämnas här följande:
F. d. grenadjären Mörk, som var på återväg hem från Linköping, anträf¬
fades ihjälfrusen helt nära hemmet. På samma sätt gick det för en
1 D. hade förut tecknat vapnen till planschen över k. Karl Gustavs liktåg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
