Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anteckningar - Upploppet i Linköping år 1800
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTECKNINGAR. 425
»Borgerskapet förklarade sig nöjt, yttrande sig att ingenting skulle handa
och åtskildes.»
I det följande återgå vi till själva upploppet.
Upploppsdagen den 4 januari.
Vid denna tid hade i Norrköping — även där med anledning av
brånnvinsprisen — varit oroligt, och en bataljon av livgrenadjärregemenlet
hade i och för ordningens bibehållande varit ditkommenderad.* En del
av denna styrka hade den 4 jan. på hemmarschen passerat Linköping,
och flere Linköpingsboar hade därvid samlat sig som åskådare, varefter
de, åtföljda av andra, begåvo sig till stadskällaren (vid denna tid belägen
vid torget, där nu Stora hotellet är). Under förmiddagens lopp samlade
sig här så småningom ett stort antal av stadens borgerskap ävensom
några andra. Det synes varit en livlig trafik bland de besökande, och
man kom och gick om vartannat. Under pokulerandet — företrädesvis
enligt tidens sed i brännvin — synes utgivaren av Linköpingsbladet,
D. G. Björn, hava varit en bland vårdarne. Bland övriga närvarande
* Detta upplopp, som tog sin början nyårsdagen år 1800, bade i korthet omtalat
följande förlopp. På e. m. nämnda dag trängde en del gesäller och handtverkspojkar
in hos bryggaren Schultze under begäran att bekomma brännvin. Deras begäran vill-
fors även efter någon underhandling härom. Då brännvinet skulle betalas, menade de
pockande emellertid, att priset var för högt tilltaget, varför glåpord och hot om stryk
följde. Samlingen förflyttade sig därefter till ett par andra bryggare, där de framställde
samma begäran. Dessa sade sig nu inte hava något brännvin till avsalu, men de trak¬
terade fritt, vad de hade. Några av hopen blevo nu överlastade. Andra kommo till.
Och det beslutades att ånyo besöka Schultze. Vid ankomsten dit bröto de sig under
skrän in i bostaden, där de sönderslogo möbler, av vilka en del kastades i strömmen,
samt förstörde vad av mat och dryck de kommo över. Stadens fåtaliga polis kom
hastigt tillstädes men förmådde ingenting. Magistraten sammanträdde, och borgerskapet
sammankallades medelst kyrkklockornas klämtning och trumning. Man lyckades nu
genom att tillvarataga de svåraste bråkmakarne skingra folkmassan. En skomakaregesäll
Lindqvist ansågs vara upploppets tillskyndare.
Följande dag samlade sig folket ånyo och beredde sig tillträde till rådhuset, där
magistraten var samlad. Genom hot och även handgripligheter tilltvingade de sig
brännvin, varjämte de häktade frigåvos.
Bud hade emellertid avgått till Linköping, och redan samma dags afton ankom
till staden länets hövding, frih. F. G. Strömfelt, då genast alla folksamlingar å
torg och gator förbjödos. Alla krogar skulle vara stängda från kl. 5 e. m. till kl. 7
f. m. De, som icke iakttogo ordning och skick, utsatte sig för att på stället nedgöras.
Oroligheterna fortgingo det oaktat, och många av upploppsmännen gåvo’sig ut på lands-
vägarne närmast staden, där de överföllo ankommande bönder samt tilltvingade sig,
vad de medförde å sina åkdon.
Chefen för livgrenadjärreg:t, frih. Fabian Wrede, ankom till staden den 4 jan.
Redan därförut hade han givit tillkänna, att det skulle skjutas skarpt på dem, som
icke åtlydde givna tillsägelser. Detta hjälpte. Omkring ett halvt hundratal häktades,
och följden blev, alt en stor del av bråkmakarne något senare fick lida spöstraff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
