Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Riket i fara (November 1935)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sydstaternas kust var mer än dubbelt så lång som
Sveriges nuvarande. Och. för blockadens upprätthållande
användes en stor mängd fartyg, under det sista krigsåret
ända upp till 671 örlogsfartyg.
Försvar skommissionen beräknar »vårt oavvisliga
import-behov» till omkring 4.3 miljoner ton pr år. För att
tillgodose behovet av fasta och flytande bränslen ävensom av
andra »oavvisliga varor» är Sverige, säger kommissionen,
ovedersägligen beroende av förbindelser med utlandet.
Detta är alldeles riktigt. Men hur skola dessa förbindelser
kunna upprätthållas? Jo, vederbörande sjökloka i
kommissionen förmena, att vår långa Östersjö med sin
lättskyd-dade inre skärgårdsled, den kortare, men med goda
hamnar försedda Västkusten samt slutligen landgränsen med
mellanriksbanorna på ett utomordentligt sätt gynna vår
möjlighet att upprätthålla erforderliga förbindelser med
utlandet.
Detta uttalande skulle vara enbart löjligt, om det icke
vore så sorgligt. Var finns överhuvud »den lättskyddade
inre skärgårdsleden»? Den är en alldeles ny uppfinning.
Men även om en sådan »inre skärgårdsled» funnes (man
tänker sig väl ändå icke, att den sträcker sig oavbruten
ända från Haparanda till Falsterbo), vem skall skydda den,
ifall vi icke äga något sjövapen? På sina ställen kan nog
kustartilleriet lämna erforderligt skydd; men här fordras
skydd överallt — hela vägen, framförallt utomskärs,
och ett sådant skydd kan endast en stark, rörlig flotta
skänka.
Man spörjer förgäves: hur skall det gå med vår
export? Den tycks kommissionen inte alls fråga efter. Den
behöva vi således inte, åtminstone inte nödvändigt? Inte
ens för att hindra landets ekonomiska ruin och
arbetslöshet över alla gränser? Inte ens för att kunna betala en
del av den även enligt kommissionens mening
»oumbärliga» importen? I sanning ett nytt sakförhållande, som vi
alla, särskilt våra exportörer och exportarbetare, böra
nogsamt beakta.
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
