Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Svar till överste Rappe (december 1935)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som man nu kämpar för. Därutinnan ger jag översten
fullkomligt rätt. Men så över all beskrivning viktiga
intressen och oskattbara värden stå för oss här på spel, att den
enda riktiga konsekvensen av överstens mycket riktiga
premiss måste vara, att vi snarast möjligt förskaffa oss
det sjövapen, som för ändamålet erfordras. Och detta,
just detta är dessbättre möjligt. Ty just här föreligga —
i motsats till vad fallet är beträffande lant- och
luftstridskrafterna — de bästa tänkbara förutsättningar för
Sverige att kunna bli tillräckligt väl rustat för att kunna
angripa fiendens mest känsliga, mest ömtåliga punkt: hans
under en överskeppning på bräckliga transportfartyg
sammanpackade och till sitt försvar oförmögna trupper.
Och härtill ha vi råd, god råd. Utan att med ett öre
minska de av försvarskommissionen föreslagna anslagen
till armé, kustartilleri och flyg, men väl högst betydligt
öka anslaget till det oumbärliga luftvärnet. Betänk, att
svenska folket årligen offrar över 500 miljoner kronor på
lyxvaror (sprit, tobak, kaffe och silkesvaror) samt på
väg-förbättringar. En tjugonde! av denna summa till ökning
av anslagen till flottan — och vi äro räddade.
Till slut kan jag icke neka mig nöjet att komma med
en personlig hänvändelse till överste Rappe. — Det är
alltid angenämt att diskutera med en person, som kan
både »ge skäl» och »ta skäl». Jag tror mig ha funnit, att
Ni strävar efter att göra både det ena och det andra.
Jag har också haft den stora förmånen att under mer
än två års tid tjänstgöra under Er herr fader, general Axel
Rappe. Han var alltid mycket vänlig mot mig både före,
under och efter den tid jag tjänstgjorde i generalstaben.
Och jag hade ofta ganska ingående samtal med honom om
försvarsangelägenheter. En gång — jag minns det så väl
— dristade jag fråga honom (det var vid tiden kort efter
undervattensbåtarnas tillblivelse) : tror generalen, att
någon fiende skulle våga sig över till Sverige med en stor
trupptransportflotta, ifall vi hade femtio
undervattensbå
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
