Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Klara linjer (april 1936)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. 12
Klara linjer
Med djupt bekymmer ha väl alla fosterlandsvänner
iakttagit den splittring, den meningsskiljaktighet,
den oenighet, den missämja och den misstämning,
som, ej minst efter det försvarskommissionen
offentliggjorde sitt betänkande, varit rådande mellan försvarets
målsmän och som på så mångfaldiga sätt tagit sig uttryck.
Vem skall man egentligen tro? Vad skall man hoppas?
Vadan kommer sig väl detta olycksaliga förhållande?
Anledningarna äro utan tvivel mångfaldiga — rättshaveri,
avundsjuka, misstänksamhet både till höger och vänster.
Ja, sådana synder lider vårt goda folk tyvärr av i icke
ringa grad. Men man måste tro, att det allra största
flertalet av dem, som ivra för ett förstärkt försvar, äro
besjälade av en uppriktig och varm önskan, att vårt land skall
få ett dugligt försvar, att vårt folk skall enas i allvarlig
strävan att bevara sin urgamla frihet och sin oskattbara
självbestämmanderätt.
Dess bättre är det nog så. Men det fattas oss framför
allt klara linjer.
Det ligger oro i tiden. Litet var känner med sig, att det
tarvas ett dugligt försvar för att vi skola kunna trygga vår
nationella tillvaro. Den oerhörda likgiltighet för vårt
försvar, som gjorde sig gällande under de sexton åren
närmast efter världskriget, har måst vika.
Det råder dock dess värre bland Sveriges folk en stor
förbistring rörande vår belägenhet och särskilt beträffande
den fara, som hotar oss mest. Vi ha, som sagt, börjat få
upp ögonen för att det är oundgängligen nödvändigt, att
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
