Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Klara linjer (april 1936)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flikterna med Italien taga i anspråk en alltför stor del av
Storbritanniens uppmärksamhet och krigsberedskap för att
medgiva ytterligare splittring. — En del övriga europeiska
makters öden kunna måhända sträcka sina verkningar även
till våra farvatten.
Framtiden är mer än oviss. Men e 11 är säkert: vi veta
alls ingenting om, hur de storpolitiska förhållandena
komma att gestalta sig ens under de allra närmaste åren, än
mindre längre fram. Vi ha sålunda i alla dessa fall
ingenting visst att utgå ifrån, när vi skola ordna vårt försvar.’
När vi ändå bygga, blir det såsom ett slag i luften.
Men detta är ju kaos. Detta är hopplöst.
Allt sådant tycks emellertid icke bekymra våra
horo-skopställare det ringaste. De ha till och med mage att med
det pågående abessinska kriget för ögonen, sätta sin lit
till allianser. Men England är, såsom jag nyss
påpekade, tack vare Japans hot och förhållandet till Italien
alls icke att räkna med för oss såsom allierad (gent emot
en annan stormakt). — Däremot skulle kanske Tyskland
hjälpa oss, om ej för annat så såsom en tacksam erkänsla
för den utomordentligt vänliga och hänsynsfulla ställning,
som vårt största parti i sin press, livligt understött av en
del s. k. liberala organ m. fl., funnit tillständigt att intaga
gent emot det tredje riket!!
Å andra sidan är det ieke alldeles otänkbart, att
Tyskland, såsom belöning för att det håller sig neutralt under
den ryska invasionen i Sverige, betingar sig att, med eller
utan senare ingripande i kriget, erhålla södra Sverige
såsom ett närbeläget, välbehövligt »koloniland». Det vore
icke första gången som stormakter komme överens om
delning av vårt fosterland.
Tilltron och tillflykten till allianser är dubbelt
upprörande. Den bygger på någonting i rymden svävande, på
någonting ytterst ovisst och osäkert, ja, till och med på
någonting mycket osannolikt. »Alliansträsket» förefaller
möjligen på avstånd lockande såsom en jämn och
grönskande fager slätt. Men det döljer många försåt. Det är
för
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
