Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
regeringsformen angifver i fråga om den styrande
maktens utöfning, nämligen att denna i normala fall, d. v. s.
då icke riksdagens ingripande behöfs för styrelsens
ordnande, kan innehafvas endast af konungen, regent eller
statsrådet i dess helhet1). Skulle åter § 6 R.A. anses
afse ett sammansatt statsråd, så skulle Sverige, om
konungen doge i Norge, vid fattandet af det
regeringsbeslut, hvarom § 6 R.A. föreskrifver, blifva
representeradt endast af 3 statsrådsledamöter, under det att § 42:
2:o fordrar, att samtliga statsrådsledamöter skola vara
tillstädes, när statsrådet för riksstyrelsen.
Men hvad är då att förstå under det svenska och
norska statsråd, som § 6 R.A. omförmäler? Med
"svenska statsrådet" kan icke förstås annat än det samlade
svenska statsrådet, således alla ledamöter, som icke laga
förfall ega. "Norska statsrådet" åter är ett mera
mångtydigt uttryck. Därunder förstår norska grundlagen
såväl det samlade norska statsrådet som hvar och en af
dess 2 afdelningar. Hvilken af dessa 3 former af norskt
statsråd, som på hvarje särskildt ställe menas, får
sammanhanget afgöra2). På detta ställe afses i regel
norska statsrådsafdelningen, som fungerar i Sverige,
hvilket framgår däraf, att det samlade svenska statsrådet
ej kan fungera annat än i eller vid Stockholm. Då § 6
R.A. blott afser en enda regeringsåtgärd, kallelsens
utfärdande, och då interimsregeringen, som därefter
öfvertager styrelsen och till stor del består af samma
personer, som de, hvilka utfärdat kallelsen, skall hafva sitt
säte i Stockholm, torde få antagas, att äfven det
sammanträde af svenska och norska statsrådet, som § 6 R.A.
omförmäler, skall ega rum i Stockholm.
Den frågan torde vidare kunna uppkastas, hvilken
}) Från denna regel erkänner R.F. intet undantag, såvida man ej
såsom ett sådant vill betrakta do fall, hvarom § 43 R.F. stadgar, och
dessa undantag äro af natur att endast stärka regeln, hvarom mera
längre fram, se a. 42 och ff.
2) Jmfr Aschehoug I, 181.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
