Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
Af dessa 3 åsigter synes mig Naumanns genast böra
utdömas såsom ohållbar; den haltar åt båda sidorna,
saknande hvarje principielt underlag. Antingen har
riksdagen oinskränkt makt i berörda fall, eller också har den
det icke, men icke har den en oinskränkt makt så att
säga till hälften.
Af de 2 återstående synes mig Aschehougs vara den
mest tillfredsställande. Med allt skäl påpekar han, att
lagen endast tillerkänner riksdagen rätt att taga
författning om rikets styrelse, men att därifrån är ännu ett steg
till att beröfva honom hans värdighet. Vidare fäster han
uppmärksamheten på orimligheten af en så vidsträckt
makt för riksdagen i det fall § 92 R.F. omförmäler.
Slutligen framhåller han, att närmaste tronarfvinge skall,
om han är myndig, föra regeringen till dess riksdagen
fattat sitt beslut. Han menar väl, att det vore något
egendomligt att lägga regeringen i sådana händer, om
riksdagen skulle ha rätt att samtidigt afsätta konung och
konungahus.
Häremot invändes å andra sidan, att riksdagen ej
har skyldighet att begagna sin makt enligt nämnda §§
ända därhän att förklara tronen ledig. Javäl, men det
är redan mycket nog, att riksdagen skulle ha rättighet
därtill. Konungen skulle komma i ett pinsamt och
oför-vålladt beroende af riksdagen, om han efter 12
månaders sjukdom skulle hafva dennas nåd att tacka för, att
konungavärdigheten finge stanna kvar hos honom och
hans ätt.
Vidare framkastas den möjligheten, att konungen
kunde blifva sinnessjuk, och att det då kunde vara bra
att §§ 91 och 92 hade så stor omfattning som möjligt,
men af nämnda händelse följer endast, att konungen icke
kan sköta riksärenderna; något bevismaterial, ur hvilket
man kan få fram att 12 månaders sjukdom berättigar
till afsättning, är därmed icke presteradt; endast ett
enskildt fall under regeln är framdraget, ej något, som
gifver regeln den afsedda förklaringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
