Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
När § 1 R.F. af andra skäl omredigerades till sin nuvarande
lydelse, kom ordet afliden att utfalla, utan att något
finnes, som antyder någon särskild afsigt därmed, eller
att man ens observerat betydelsen däraf. Skulle man
likväl detta oaktadt anse, att ordet uafliden" numera ej
gäller, så stöter man på den svårigheten, att Sverige i
så fall skulle 1866 ensidigt ha infört en förändring i de
bestämmelser, som reglera arfsföljden till Sveriges och
Norges kronor.
Men erkänner man, att Norges rätt till andel i
lagstiftningen om tronföljden nödvändiggör ett
fasthållande vid den betydelse successionsordningen hade före
1866 års ändring, så synes konsekvensen fordra af dem,
som tillerkänna riksdagen rätt att i de fall, §§ 91, 92
R.F. omförmäla, förklara tronen ledig, att medgifva Norge
andel i samma rätt. Erkänner man den unionella
likställigheten i fråga om ändring af bestämmelserna om
tronföljden, måste man väl också erkänna den i fråga
om beslut, som faktiskt upphäfva den stadgade
tronföljden. Kan icke en ändring i vilkoren för
successionsordningens giltighet åvägabringas utan Norges
medverkan, så måste väl denna också vara erforderlig för
åstadkommandet af ett beslut, som har hela
successionsordningens annullerande till sin följd.
Men äfven om man antager, att § 1 R.F. fortfarande
har samma betydelse, den hade före 1866, så har man
svårt att fatta uttrycket "afliden" som egande en absolut
giltighet. Enligt statsrättslärarnes enstämmiga åsigt har
konungen rätt att afsäga sig kronan1), men ingen af
dem sätter i fråga, att hela konungahuset därigenom
förlorat sin arfsrätt, hvilket väl annars vore konsekvensen
af nyssnämnda lära. Men har mati modifierat satsen i
ett fall, kan man göra det i ett annat, och med skäl
må då frågas: hvar är gränsen?
l) Rydin b. 300 anser, att denna konungens rätt är beroende af
representationens samtycke; Aschehoug I, 168 och Naumann II, 62 anse
detta icke erforderligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
