Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. Sjöförsvarsdepartementet.
Kungl. Flottan.
Såsom en beständig led i r.ikets försvarsväsen
räknar flottan sitt upphof från Gustaf Vasa,
hvil-ken kan anses som den svenska flottans egentlige
skapare. Början till Sveriges sjömakt utgjordes
a! 10 från Lübeck inköpta örlogsskepp. Vid slutet
af Gustaf Vasas regering hade antalet krigsfartyg
stigit till 30, och år 1566 räknade flottan 68
krigsfartyg, af hvilka det största hade 90 kanoner och
en besättning af 620 man. Under de inbördes
tvistigheter, som följde efter Erik XIV:s af
sättning, råkade flottan i förfall. Några kraftigare
åtgärder för sjövapnets iståndsättande gjordes icke,
förrän Gustaf II Adolf kommit på tronen, men
genom dennes och efter honom Axel Oxenstiernas
energiska åtgöranden sattes flottan i sådant skick,
att den under krigen på 1600-talets midt kunde
icke blott upprätthålla herraväldet i Östersjön utan
äfven mäta sig med den dåförtiden förnämsta
sjömakten, den holländska. Efter Karl X:s död
inträdde åter en tid, under hvilken flottan
försummades, men så snart Karl XI själf öfvertagit
riksstyrelsen och lyckats bringa fred i landet,
började flottans iståndsättning, och bedrefs denna med
sådan kraft, att flottan vid nämnde konungs död
befann sig i mera fruktansvärdt skick, än den
dittills någonsin varit. Under Karl XII: s krig kom
flottan till stor användning och visade sig ock
sin uppgift vuxen, så länge den underhölls, men
sedan krigen börjat gå olyckligt och
penningtillgången blef alltmera knapp, började för flottan
en tid af tillbakagång. Under Gustaf III
utvecklades sjö vapnet åter och detta i sådan grad, att
flottan vid början af krigsåret 1790 kunde utrusta
42 linjeskepp och fregatter jämte en del smärre
örlogsfartyg samt 262 bevärade skärgårdsfartyg;
denna flotta förde 5,250 kanoner och kräfde för
sin bemanning 44,000 man. Efter Gustaf IILs död
vidtog åter en tid af förfall, som kan sägas hafva
pågått ända intill våra dagar. Många
kommittéer hafva under det sistförflutna århundradet
varit sysselsatta och många förslag hafva utarbetats
till sjövapnets iståndsättande, men intet af dem har
blifvit bragt till utförande. Den plan, som
åtminstone delvis ännu kan anses ligga till grund för
flottans nybyggnad, uppgjordes af 1880—82 årens
parlamentariska sjöförsvarskommitté. Enligt dess
förslag skulle flottan efter 30 år bestå af 14 större
och 10 mindre pansarbåtar, 80 torpedbåtar och 4
korvetter. Länge såg det ut, som äfven denna
plan skulle stanna vid blotta förslaget, men sedan
1896 års riksdag beviljade medel till byggande af
2 pansarbåtar af l:a kl. och en del öfriga fartyg
samt 1899 års riksdag till nybyggnad af 3
pansarbåtar m. m., började mån kunna hysa
förhoppning om planens förverkligande.
Den af Gustaf Vasa anskaffade flottan förlädes
till Stockholm, under det mindre stationer så
små-ningingom upprättades i Göteborg, Kalmar och å
en del öfriga platser. På grund af erfarenheterna
från kriget med Danmark 1675—1679 anlade Karl
XI sistnämnda år Karlskrona och upprättade där
en örlogsstation, till hvilken den seglande flottan
till största delen förlädes, under det den så
småningom uppväxande galärflottan hufvudsakligen
förlädes till Stockholm. Under namn af arméns
flotta skildes den sistnämnda år 1756 från den
öfriga flottan, som benämndes örlogs flottan. Arméns
flotta eller, som den senare benämndes,
skärgårdsflottan delades till en början i två eskadrar, af
hvilka den ena förlädes till Stockholm och den
andra till Sveaborg, under det örlogsflottan fort-
farande förblef i Karlskrona med en mindre
eskader i Göteborg. Örlogs- och skärgårdsflottorna
sammanslogos åter 1824 till Kungl. Maj:ts Flotta,
och har sjövapnet därefter varit en enhetlig
institution med undantag af en kortare period (1866
—1873), då detsamma var deladt i Kungl. Flottan
och Kungl. Skärgårdsartilleriet.
Sedan Göteborgs station först blifvit förändrad
till depå och 1870 helt och hållet indragen, är
flottan delad på de tvenne stationerna i
Stockholm och i Karlskrona. Hvardera stationen står
under befäl af en stationsbefälhafvare af
flaggmans grad, flaggman är den kollektiva
benämningen för amiral, viceamiral och konteramiral
och utgöres dels af personalen för fartygens
bemanning samt för dess utbildning befintliga skolor
m. m., dels af ett varf för materielens underhåll
och vård, dels ock af proviant m. fl. förråd för
fartygens utrustande.
Flottans personal, af underbefäl och manskap
utgöres af flottans underofficerskår, dess sjömanskåor
samt till tjänst vid flottan inskrifna värnpliktige. Å
hvardera stationen står den del af
underofficers-och sjömanskårerna, som tillhör densamma,
under befäl af en chef för underofficers- och
sjömanskårerna af kommendörs eller
kommendörkaptens grad. Sjömanskåren är indelad i 13
kompanier, af hvilka 7 tillhöra Stockholms och 6
Karlskrona station.
Flottans värnpliktige tillhöra de olika uppbåden
och landstormen enligt samma bestämmelser, som
för arméns värnpliktige blifvit angifna.
Tjänstgöringstiden i fredstid är 172 dagar till och med
år 1908, därefter 300 dagar. För vissa kategorier
af värnpliktige är denna tjänstgöring fördelad på
två år, under det den af öfriga fullgöres i en följd.
Underofficers- och sjömanskårerna äro under
utvidgning; årets stat upptager styrkan till resp.
465 och 3,345 man. Det antal värnpliktige, som
vid krigstillfälle kan påräknas, uppgår till omkr.
9,000 man i l:a uppbådet och 3,000 man i 2:a
uppbådet.
I spetsen för hvartdera af flottans varf står en
varfschef af kommendörs eller kommendörkaptens
grad. Verksamheten å flottans varf är fördelad
på fem departement, nämligen artilleri-, torped-,
ekipage-, min- och ingenjördepartementen, de fyra
förstnämnda under befäl af officer,
ingenjördepartementet under befäl af en direktör vid
mariningen jörstaten. Förutom en del militär personal
sysselsätter varfvet i Karlskrona omkr. 1,600 och
varfvet i Stockholm omkr. 550 verkmästare,
förmän och varf sarbetare.
Flottans stridsfartyg utgöras af:
II pansarbåtar af l:a kl., Svea, Göta^hulCj Oden,
Thor, Niord, Dristigheten, Äran, Vaso,
Tapperheten och Manligheten;
4 pansarbåtar af 2:a kl., Jo/m Ericsson, Thordön,
Tirflng och Loke;
7 pansarbåtar af 3:e kl.,Hildur, Gerda, Ulf, Björn,
Berserk, Sölve och Folke;
5 torpedkryssare, Örnen, Jacob Bagge, Claes Horn,
Clas Uggla och Psilander ;
7 kanonbåtar, Disa, Urd, Skagul, Rota, Skäggald,
Edda och Svensksund ;
1 jagare, Mode;
18 torpedbåtar af l:a kl., N:r 1, 3, 5, 7, 9, 11,
Komet, Blixt, Meteor, Stjerna, Orkan, Bris, Vind
Virgo, Mira, Orion, Sirius och Kapella;
12 torpedbåtar af 2:a kl., N:r 63, 65, 67, 69, 71. 73
76, 77, 79‘ 81, 83 och 85;
en undervattensbåt, Hajen, samt
ett ballongfartyg, u:r 1,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
