Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Mäster Jakob Coppenhole
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klart för sig, vad han hade där att göra. Alla dessa personer
hade bestigit träställningen.
Men ingenting hjälpte. Ingen av dessa skönheter blev
bemärkt eller förstådd. Vid kardinalens inträde hade man
kunnat säga att en osynlig och magisk tråd helt plötsligt
dragit allas blickar bort från marmorbordet till estraden, från
salens södra ända till dess västra sida. Ingenting förmådde
rycka åhörarna ur denna förtrollning. Allas blickar förblev
fastnitade där, och de nyanlända och deras olycksaliga
namn och deras ansikten och deras kläder utgjorde en
ständig förströelse. Det var så att man kunde bli utom sig. Med
undantag av Gisquette och Liénarde som vände sig om
gång på gång, när Gringoire ryckte dem i armen, med
undantag av den storväxte, tjocke grannen med den
godmodiga uppsynen, hörde ingen på eller kastade ens en blick på
den stackars övergivna pjäsen. Gringoire såg ingenting
annat än profiler.
Med vilken bitterhet såg han inte hela sin byggnad av ära
och ryktbarhet som skal ramla bit för bit! Och att tänka sig,
att detta folk varit nära att göra uppror mot fogden av idel
otålighet att få höra hans verk! Nu när man hade det
framför sig, brydde man sig inte om det. Denna samma
föreställning, som hade börjats på grund av ett så enhälligt yrkande!
O, folkgunst med din ständiga ebb och flod! Att tänka sig att
man hade varit nära däran att hänga fogdens knektar! Vad
hade han inte velat ge för att ännu befinna sig mitt uppe i
denna smekmånad!
Dörrvaktens brutala monolog upphörde dock till sist.
Alla hade anlänt, och Gringoire drog ett andetag av lättnad.
Aktörerna fortsatte modigt. Men då föll det sig så, att
mäster Coppenole, strumpvävaren, plötsligt reste sig upp och
att Gringoire mitt i den allmänna uppmärksamheten hörde
honom hålla detta avskyvärda tal:
— Herrar borgare och gode män i Paris! Jag vet vid
Guds kors inte vad vi har här att göra. Jag ser visserligen på
träställningen i hörnet där borta människor som ser ut, som
om de ville slåss. Jag vet inte om det är vad ni kallar ett
mysteriespel, men det är inte roligt. De bara grälar och det blir
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
