- Project Runeberg -  Ringaren i Notre Dame /
77

[MARC] Author: Victor Hugo Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 5. Fortsättning på följderna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hans belägenhet blev verkligen allt mer och mer
outhärdlig. Varje vattenmolekyl i rännstenen sög till sig en
värmemolekyl i Gringoires kropp, och jämvikten mellan hans
kropps och rännstenens temperatur började inträda på ett
högst otrevligt sätt.

Därtill kom plötsligt ännu ett obehag.

En skara barn, några av dessa små barfotalassar, som i
alla tider trampat Paris’ stenläggning under namnet
ga-mänger, en liten trupp av dessa unga odygdspåsar kom
springande om gathörnet, där Gringoire vilade, under rop
och stoj, som gav vid handen att de föga bekymrade sig om
grannarnas sömn. De släpade med sig något slags oformlig
säck; slamret av deras träskor hade kunnat återuppväcka en
död. Gringoire som ännu inte var det helt och hållet satte sig
till hälften upp.

— Hej, Hennequin Dandeche! Hej, Jehan Pincebourde!
ropade de med sina gälla röster. Gubben Eustache
Mou-bon, järnhandlaren i hörnet där borta, har just dött. Vi har
här en halmmadrass, som vi ska använda till en lusteld. I
dag är det flamländarnas dag!

Och därmed kastade de halmmadrassen rakt på
Gringoire, som de ännu inte lagt märke till. Samtidigt tog en av
dem en handfull halm och skyndade fram till lågan vid
Jungfru Maria-bilden för att tända den.

— Guds död! brummade Gringoire. Skall jag nu få det
alltför hett?

Ögonblicket var kritiskt. Han hade att välja mellan eld
och vatten; han gjorde en övermänsklig ansträngning, reste
sig upp, kastade madrassen tillbaka på pojkarna och flydde.

— Heliga jungfru! skrek barnen. Järnhandlaren går
igen!

Och de å sin sida tog också till flykten.

Halmmadrassen stannade kvar som herre på slagfältet.
Belleföret, pater le Juge och Corrozot försäkrar, att den
följande dag under stor pomp och ståt avhämtades av traktens
prästerskap och blev förd till Sankt Opportunkyrkans
skattkammare, där sakristianen ända till 1798 gjorde sig en god
biförtjänst på det stora mirakel, som bilden av Jungfru Ma-

77

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 1 13:07:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ringaren/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free