Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Den krossade krukan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gringoire, som blev allt mer och mer förfärad, där han
stod fasthållen av de tre tiggarna liksom av tre tänger,
bedövad av alla dessa ansikten, som dök upp omkring honom —
stackars Gringoire försökte samla sig så pass mycket, att han
kunde tänka efter, om det var lördag. Men hans
ansträngningar var fruktlösa, hans minnes och hans tankars tråd var
avsliten, och tvivlande på allt, ställde han sig själv denna
obesvarbara fråga:
— Om jag är till, existerar då allt det här? Om det här
existerar, är jag då till?
I detta ögonblick höjdes ett tydligt rop ur den larmande
hopen, som omgav honom.
— Låt oss föra honom till kungen! Låt oss föra honom
till kungen! Låt oss föra honom till kungen!
— Heliga jungfru! mumlade Gringoire. Kungen här,
han måtte säkerligen vara en bock!
— Till kungen! Till kungen! upprepade alla rösterna.
Man drog honom med sig. Alla försökte gripa tag i
honom, men de tre tiggarna släppte inte taget, utan ryckte
honom ifrån de andra, i det de skrek:
— Han är vår!
Poetens röck, som redan förut varit mycket krasslig,
utandades sin sista suck under denna strid.
Medan han färdades över denna förfärliga plats, gick
hans yrsel över. Efter några steg kom känslan av verklighet
tillbaka till honom. Han började inandas platsens atmosfär.
Verkligheten gjorde sig gällande omkring honom, sprang
honom i ögonen, trampade honom på fötterna och
sönder-slet bit för bit hela den fruktansvärda poesi, av vilken han
först tyckt sig vara omgiven. Han måste till sist upptäcka,
att han inte längre vadade i Styx, utan i smuts, att han inte
blev framknuffad av demoner, utan av tjuvar; att det inte
gällde hans själ, utan rätt och slätt hans liv (alldenstund han
saknade denna dyrbara medlare mellan banditen och den
hederlige mannen: börsen). När han slutligen betraktade
orgien på närmare håll och med större kallblodighet,
degraderades det hela från en häxsabbat till en krog.
Mirakelgården var i själva verket ingenting annat än en
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
