Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 2. Claude Frollo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bort mer än 40 000 själar inom Paris och dess förstäder. Det
spred sig ett rykte vid universitetet, att Rue Tirechappe blev
alldeles särskilt hemsökt av farsoten. Det var där, som
Clau-des föräldrar bodde mitt i sin förläning. Den unge mannen
skyndade i största ängslan till fadernehemmet. Då han
anlände dit, fick han höra, att både hans far och hans mor
avlidit föregående dag. En liten bror, ännu ett lindebarn, låg
och skrek i sin vagga. Det var allt, som återstod av Claudes
familj. Den unge mannen tog barnet på armen och
avlägsnade sig försänkt i djupa tankar. Hittills hade han levat i
vetenskapen; nu började han leva i världen.
Denna katastrof blev en vändpunkt i Claudes liv. Äldre
bror, föräldralös och familjens överhuvud vid nitton års
ålder, kände han sig hårdhänt väckt ur sina studiedrömmar
till livets verkligheter. Gripen av sitt medlidande fattade han
en lidelsefull tillgivenhet för sin lille bror, och denna
mänskliga känsla var samtidigt både sällsam och ljuv för honom,
som ännu aldrig hade älskat något annat än sina böcker.
Denna tillgivenhet utvecklade sig i en sällsam grad; i en
själ, som var alldeles ny för lidelsen, var den som en första
kärlek. Redan från barndomen skild från sina föräldrar,
som han knappast hade känt, så att säga inmurad i ett
kloster tillsammans med sina böcker, framför allt ivrig att
studera och lära, hade den stackars lärde ännu inte haft tid att
komma underfund med att han hade ett hjärta. Denne lille
bror utan far och mor, detta lilla barn, som, så att säga,
plötsligt damp ned från himmelen i hans famn, gjorde en ny
människa av honom. Han kom underfund med att det här
i världen fanns något annat än vetenskapliga problem och
homeriska verser, att människan har behov av tillgivenhet,
att livet utan ömhet och kärlek endast är ett osmort,
gnisslande maskineri. Men han inbillade sig — ty han befann sig
ännu i den åldern, då illusioner lätteligen efterträdes av
illusioner — att blodets och familjens tillgivenhet är de enda
erforderliga och att hela hans liv kunde uppfyllas av kärleken
till den lille brodern.
Han inlade således i denna kärlek till lille Jehan hela den
värme, som finnes nedlagd i en djup, brinnande och sluten
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
