Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 5. Mera om Claude Frollo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lämpad för vetenskapen, och det såg ut, som om Claude
Frollo hade erfarit det. Många allvarliga personer
försäkrade, att han efter att ha uttömt det mänskliga vetandets rätta
domäner vågat tränga in i dess otillåtna gömslen. Han hade,
sade de, efter vartannat smakat alla äpplena på kunskapens
träd, och vare sig det nu berodde på hunger eller avsky, hade
han till sist prövat på den förbjudna frukten. Såsom våra
läsare sett, hade han i tur och ordning intagit sin plats vid
teologernas konferenser i Sorbonne, filosofernas i Saint-Hilair,
juristernas i Saint-Martin och läkarnas i Notre-Dame. Alla
de rätter, tillåtna och gillade, som dessa fyra stora kök,
kallade fakulteter, kunde tillaga och servera åt intellektet, hade
han slukat, och han hade känt övermättnad, redan innan
hans hunger var stillad. Han hade trängt längre in, längre
ned under allt detta avslutade, materiella, begränsade
vetande. Han hade måhända riskerat sin själ och slagit sig ned
i grottan vid detta alkemisternas, astrologernas och
hermetikernas hemlighetsfulla bord, vars nedersta ända under
medeltiden upptogs av Averroës, Guillaume de Paris och
Nicolas Flamel och som sträcker sig in i orienten under
ljuset av den sjuarmade ljusstaken upp till Salomo, Pythagoras
och Zoroaster. Så trodde man åtminstone, vare sig med
rätta eller inte.
Säkert är, att ärkedjäknen ofta besökte
Saint-Innocent-kyrkogården, där, det är visserligen sant, hans föräldrar låg
begravda jämte andra offer för farsoten 1466, men han
tycktes ägna mindre uppmärksamhet åt korset över dem än åt de
sällsamma figurerna på gravvården bredvid deras, rest över
Nicolas Flamel och hans hustru Claude Pernelle.
Och säkert är, att man ofta såg honom komma gående på
Rue des Lombards och där smyga sig in i ett litet hus i
hörnet av Rue des Ecrivains och Rue Marivault. Det var detta
hus, som Nicolas Flamel hade byggt, i vilket han hade dött
omkring 1417 och som, obebott sedan dess, hade börjat falla
i ruiner. Någon av grannarna försäkrade till och med, att de
en gång genom en glugg sett, hur ärkedjäknen grävde upp
och vände på jorden i de två källarna, vilkas väggar var
fullklottrade med otaliga verser och hieroglyfer av Nicolas Fla-
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
