Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken - 1. ”Den helige Martins abbot”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Er vän Jacques Coictier.
Claude öppnade dörren.
Det var verkligen kungens läkare, en man på cirka femtio
år, vars sträva utseende endast mildrades av ett uttryck av
bakslughet. Han var åtföljd av en annan man. Båda var
klädda i långa, skiffergråa kåpor, kantade med gråverk, och
huvudbonader av samma material och färg. Deras händer
doldes av de långa, vida ärmarna, deras fötter av kåporna
och deras ögon av de neddragna mössorna.
— Gud bevare mig, mina herrar, sade ärkedjäknen och
bjöd dem stiga in. Jag väntade mig inte ett så distingerat
besök vid denna sena timme. Och medan han uttalade dessa
artiga fraser, vandrade hans blick ängsligt och forskande
från läkaren till dennes följeslagare.
— Det är aldrig för sent att avlägga besök hos en så
framstående lärd som dom Claude Frollo de Tirechappe,
svarade doktor Coictier.
Och sedan började läkaren och ärkedjäknen växla dessa
komplimanger, som då för tiden var den vanliga
inledningen till ett samtal, när två lärda män träffades, men som
därför inte kom dem att hata varandra mindre hjärtligt. Och
vad den saken beträffar, så är det ungefar likadant nu för
tiden; de läppar, varmed den ene lärde mannen säger den
andre komplimanger, är som en bägare galla, överdragen
med honung.
De lyckönskningar, som Claude Frollo uttalade till Jacques
Coictier, syftade huvudsakligen på de många världsliga
fördelar, som läkaren under loppet av sin avundade bana förstått att
draga av kungens sjukdomar tack vare en alkemi, som var vida
säkrare och pålitligare än letandet efter de vises sten.
— Det gladde mig riktigt, doktor Coictier, att höra talas
om det biskopsstift, som tillfallit er nevö, min vördade
förman Pierre Versé. Han är nu, tror jag, biskop av Amiens?
— Ja, herr ärkedjäkne. Det är av Guds stora nåd och
barmhärtighet.
— Jag måste erkänna, att ni tog er riktigt ståtlig ut på
juldagen, när ni kom i spetsen för hela tjänstemannakåren
vid räknekammaren, herr president.
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
