Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken - 1. ”Den helige Martins abbot”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stod för er, samt de två änglarna, som står vid ingången till
Sainte-Chapelle, den ena med en urna, den andra med ett
moln i handen . ..
Men Jacques Coictier, som hade blivit avväpnad av
ärkedjäknens lidelsefulla svar, hade nu hämtat sig och
utropade i den triumferande tonen hos den ene lärde, som ertappat
den andre med att begå ett misstag:
— Ni misstar er, vän Claude! Symbolen är inte siffran.
Ni tar Orfeus för Hermes.
— Det är ni, som misstar er, svarade ärkedjäknen lugnt.
Dedalus är basen, Orfeus är väggen, Hermes den
fullbordade byggnaden, det hela. Ni kan komma hit, när ni vill,
fortsatte han, vänd till Tourangeau. Jag skall visa er de
guldpartiklar, som finns kvar i Nicolas Flamels smältdegel, och ni
skall få jämföra dem med Guillaumes av Paris guld. Jag
skall inviga er i den fördolda kraften hos det grekiska ordet
peristera. Men först och främst skall jag låta er läsa den ena
efter den andra av alfabetets marmorbokstäver, bokens
granitsidor. Vi skall gå från biskop Guillaumes och
Saint-Jean-le-Ronds portal till Sainte-Chapelle, sedan till Nicolas
Flamels hus vid Rue Marivault, hans grav på
Saint-Innocent-kyrkogården och till de två sjukhusen vid Rue de la
Ferron-nerie. Vi skall tillsammans stava igenom fasaderna på
Saint-Come, Sainte Geneviève-des-Ardent, Saint-Martin,
Saint-Jacques-de-la-Boucherie...
Ehuru Tourangeau såg så intelligent ut, tycktes han de
senaste minuterna inte ha kunnat följa med dom Claude. Nu
avbröt han honom:
— Vid min ära, vad är det för böcker ni talar om?
— Där är en av dem, svarade ärkedjäknen. Han
öppnade cellfönstret och pekade på Notre-Damekyrkan, som med
sina väldiga torn avtecknade sig mot den stjärnbeströdda
himlen som en jättelik sfinx med två huvuden.
Utan att tala stod han en stund och betraktade den
mäktiga byggnaden. Så suckade han och pekade med högra
handen på boken, som låg uppslagen på bordet, med den
vänstra på Notre-Dame och blickade sorgset från den ena till den
andra.
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
