Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte boken - 1. Opartisk blick på den forntida lagskipningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anföraren för nattvakten i Paris i egen hög person med
Frankrikes vapen broderat på bröstet och staden Paris’ på
ryggen. Med undantag för hans vanskaplighet fanns det
emellertid ingenting hos Quasimodo, som berättigade till
hela denna exposition av hillebarder och muskedunder.
Han var tyst, dyster och allvarlig, fast hans enda öga då och
då kastade en ilsken blick på de bojor, som höll honom
fängslad.
Emellanåt såg han sig även omkring, men med så slö och
sömnig min, att kvinnorna hånfullt pekade finger åt
honom.
Under tiden läste mäster Florian uppmärksamt igenom
den anklagelseakt, som skrivaren satt upp och lämnat
honom, och sedan han gjort det, satt han och funderade några
minuter. Tack vare detta försiktighetsmått, som han alltid
vidtog vid början av ett förhör, kände han i förväg till den
anklagades namn, stånd och brott, gav förmodade svar på i
förväg uttänkta frågor och lyckades på så sätt taga sig fram
något så när bland rannsakningens blindskär, utan att
alltför mycket förråda sin dövhet. Den skrivna anklagelsen var
för honom, vad hunden är för den blinde. Om det föll sig så,
att hans lyte förrådde sig här och var genom någon
obegriplig fråga, uppfattades detta av somliga såsom djupsinnighet,
av andra såsom slöhet. I vilketdera fallet som helst tog
domstolens ära inte skada därav, ty det är bättre, att en domare
betraktas antingen såsom idiot eller såsom djupsinnig, än
att han blir ansedd för att vara döv. Så han vinnlade sig noga
om att dölja sin dövhet, och han lyckades vanligtvis så väl
med detta, att han till sist lurat sig själv därvidlag — ett
slags bedrägeri, som inte är så svårt, som det kan förefalla,
ty alla puckelryggar går med högburet huvud, alla som
stammar, är mycket benägna för att hålla tal, och döva talar
alltid i viskningar. Det mesta, han i stunder av uppriktig
självprövning kunde förmå sig till att medge, var, att han
måhända var litet lomhörd.
Efter att sålunda ha begrundat Quasimodos fall, kastade
han huvudet tillbaka och slöt ögonen till hälften i och för
större majestät och opartiskhet, så att han i detta ögonblick
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
