Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte boken - 1. Opartisk blick på den forntida lagskipningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta utbrott var just inte ägnat att stävja den allmänna
munterheten. Det föreföll alla de närvarande så befängt och
opåkallat, att den allmänna skrattlusten smittade till och
med rättstjänarna, män hos vilka dumheten utgjorde en del
av uniformen. Quasimodo ensam bevarade sitt allvar, och
det av den mycket goda anledningen, att han inte förstod
något alls av vad som försiggick omkring honom. Domaren,
som hetsade upp sig allt mer och mer, ansåg sig nödsakad
att fortsätta i samma ton, i förhoppning att därigenom
injaga skräck hos den anklagade, något som i sin tur skulle
återverka på åhörarna och återföra dem till känslan av vördnad
för lagens majestät.
— Det vill säga, skurk, att ni vågar vara oförskämd mot
auditören vid Chåtelet, den domare, som har att
upprätthålla ordningen i Paris, att beivra alla brott och förseelser,
att kontrollera alla näringsidkare och förhindra mannamån,
att rengöra staden från smuts och att övervaka allt, utan lön
eller belöning eller något hopp därom. Vet då, att jag är
Flo-rian Barbedienne, herr prevotens närmaste man, och
dessutom kommissarie, fogde, kontrollör och
rannsakningsdomare med makt och myndighet i magistraten, fogdeämbetet
och domstolen!
Det finns ingen anledning, varför en döv människa, som
talar till en annan döv, någonsin skulle sluta. Och Gud vet,
när och var mäster Florian någonsin skulle ha sänkt sig ned
till jorden, sedan han sålunda svingat sig upp i
vältalighetens rymder, om inte dörren helt plötsligt öppnats och
pre-voten i egen hög person kommit in. Mäster Florian tystnade
inte vid hans inträde, utan vände sig till hälften om på
klacken och avlossade mot prevoten slutet av den harang,
varmed han ögonblicket förut hade trott sig göra Quasimodo
alldeles förkrossad.
— Herr prevot, sade han, jag påyrkar ett sådant straff,
som det skall behaga er att pålägga den här närvarande
anklagade för öppet visat förakt mot domstolen.
Sedan satte han sig åter ned, alldeles andfådd, torkade ur
pannan bort de stora svettdroppar, som föll ned och fuktade
pergamenten, som låg framför honom på bordet. Messire
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
