Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte boken - 1. Opartisk blick på den forntida lagskipningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
falla Saint-Eustachekyrkans fond för reparationer. Jag
hyser en särskild tillgivenhet för Saint-Eustache.
Inom några få minuter var domen utskriven. Dess
innehåll var enkelt och kortfattat. Den vanliga slentrianen var då
ännu inte bruten av president Thibaud Baillet och allmänna
åklagaren Roger Barmue. Allt var klart, tydligt och rakt på
sak, och man såg tydligt framför sig slutet av varje gångstig,
utan några skymmande buskage, där den ledde utan några
omvägar till sträckbänken, galgen eller skampålen. Man
visste åtminstone, vart man skulle taga vägen.
Skrivaren lämnade fram domstolsutslaget till prevoten,
som satte sitt sigill under det och sedan fortsatte sin rundtur
till de övriga domsalarna i ett humör, som tycktes vara av
försynen bestämt att den dagen fylla vartenda fängelse i
Paris. Jehan Frollo och Robin Poussepain skrattade i mjugg,
under det att Quasimodo betraktade alltsammans med
likgiltig och smått förvånad min.
I samma ögonblick, som mäster Florian Barbedienne
skulle läsa igenom domen för att underteckna den, kände
skrivaren ett visst medlidande med den dömde, och i
förhoppning att få straffet mildrat litet, lutade han sig så nära
som möjligt fram till auditörens öra och sade, i det han
pekade på Quasimodo:
— Den där mannen är döv.
Han hoppades, att detta gemensamma lyte skulle väcka
ett visst intresse till den dömdes förmån till liv i mäster
Flo-rians bröst. Men såsom vi redan omtalat, tyckte mäster
Florian inte om att man lade märke till hans dövhet, och för det
andra var han så döv, att han inte hörde ett ord av vad
skrivaren sade till honom. Inte desto mindre behagade han
låtsa, att han hört det, och svarade:
— Ah, det var en annan sak! Det visste jag inte. I så fall
ger vi honom en timmes halsjärn till.
— Bra gjort! sade Robin Poussepain, som alltjämt hade
ett horn i sidan till Quasimodo. Det skall lära honom att en
annan gång inte fara så hårdhänt fram mot folk.
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
