Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte boken - 3. Historien om en majskaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stack in huvudet mellan järnstängerna och lyckades kasta en
blick in i den vrå av cellen, mot vilken den stackars kvinnans
blick oföränderligen var riktad. När hon åter drog ut
huvudet, strömmade tårarna över hennes ansikte.
— Vad är denna kvinnas namn? sade hon till Oudarde.
— Vi brukar kalla henne syster Gudule, svarade
Oudarde.
— Och jag, sade Mahiette, jag kallar henne Paquette la
Chantefleurie.
Så lade hon fingret mot läppen och gjorde ett tecken åt
den häpna Oudarde, att hon också skulle sticka in huvudet
genom gluggen, liksom hon själv hade gjort.
Oudarde lydde, och då såg hon i den vrå, på vilken
cellkvinnan stirrade så dystert, en liten rosafärgad sidensko,
rikt broderad med guld och silver.
Efter Oudarde tittade även Gervaise, och när de tre
kvinnorna sedan betraktade den olyckliga modern, började de
alla tre gråta.
Men varken deras blickar eller gråt hade stört
cellkvinnan. Hennes händer var alltjämt hopknäppta, hennes
läppar stumma, hennes blick stel, och för var och en, som
kände till hennes historia, var denna blick på den lilla skon
hjärtslitande.
De tre kvinnorna hade inte yttrat ett ord; de vågade inte
tala ens i en viskning. Denna djupa tystnad, denna
förtvivlan, denna glömska, i vilken allt hade försvunnit utom en
enda sak, utövade på dem samma verkan som ett högaltare
under påsken eller julen.
Till sist började Gervaise, som var den nyfiknaste och
följaktligen även den minst känslofulla, att tilltala
cellkvinnan.
— Syster! Syster Gudule!
Hon upprepade ropet för tredje gången, i det hon för var
gång höjde rösten. Cellkvinnan rörde sig inte, inte ens med
ett ord, en blick eller en suck gav hon ett livstecken ifrån sig.
Nu sade Oudarde i mildare och vänligare ton till henne:
— Syster! Heliga syster Gudule! Samma tystnad,
samma orörlighet.
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
